28 februari 2013

Shibori

Nu är alla bitar till mattans översta lager infärgade i shiboriteknik.

Varje 6-kant /hexagon viktes och pressades till en trekantig form som sedan trycktes ihop med träklampar och tvingar. Färgbadet i mörkt blått når inte in till de hårt klampade partierna, så en diamantform uppstår.

Den här mönsterformen är lika vanligt förekommande i traditionell japansk shibori som hexagonen är i traditionell lappteknik. Det är det här mötet vi tycker är intressant.

När vi lägger ut de färdigfärgade formerna på prov, så ser vi plötsligt vintergatan!

Vi hoppas att mattans släta yta med de gnistrande diamantformerna på mörkblå botten avleder från att vid första ögonkastet upptäcka att materialet är uttjänta ylletröjor. Den upptäckten vill vi ska komma i andra hand.



Till tygaffären


Inget skräp

27 februari 2013

montering av Re Rag Rug 5

6-kanterna har nu fått ett lager vlisofix påstruket på baksidan och sedan mot bottenväven. Det var ett effektivt sätt att få bitarna att ligga still där vi har lagt dem.

Särskilt starkt blir det dock inte, så för att kunna lyfta mattan (för att fålla den) måste fodret fästas ytterligare mot bottenlagret. Likt en kirurg fäster vi de snittade ytorna mot varandra där belastningen blir störst.






en stark teknik och form


Re Rag Rug 5 är i full gång och av nyfikenhet googlar vi bilder på andra 6-kanter, (bikakemönster /hektagoner).

Föga förvånande hittar vi massor av bilder på lapptäcken men också muttrar, skruvar, hönsnät, fotbollar (i kombination med 5-kanter) och blyertspennor

Och så den oslagbara designern; naturen själv med bikakemönstret.

En stark teknik och form.












20 februari 2013

Tankar om överskott och spill



Det har kommit på tal nu några gånger. Överskottet. Spillet.

Vi har sett att det finns en marknad för textilsopor, som bl a återvinns till nya fibrer.

Det finns också som vi nämnt medvetet överskott, det antal meter som måste produceras för att vara säker på att man får x antal felfria meter att sy av.
En generell procentsats är ca: 5%. Om man har mycket stor produktion minskar procenten och om man producerar mindre kvantiteter ökar den.

Sedan har vi spillet som är allt från klippspill till varpändar, trassel, och stadkanter som klipps bort i moderna vävstolar. Detta spill kan variera mellan 4-10 %.
På den tiden när man bara handvävde tyger var spill mycket mycket mindre.

Till detta kommer det osynliga spillet dvs. trådar, trassel, fibrer och ludd som försvinner i tvätt- infärgning och andra processer längs vägen.

Den totala procentsatsen för allt spill är 25-35%.

För färdiga plagg finns också en marknad, då klipps märkningarna bort från plaggen innan de säljs.
(undrar vad som sker med plagg som blir kvar på klädgalgarna hos de stora kedjorna hos oss? Det som inte säljs)

Det är också ett faktum att material bränns, läggs i syra för att vissa företag inte vill bli förknippade med sekunda vara eller för att de inte skall hamna i fel marknad. Till fel pris.
Detta sker i alla producerande länder, även förstås i Sverige, på kundernas begäran. 
 -Vi vet idag mer om hur mycket energi som går åt i textil produktion, hur krävande de olika stegen är för miljön och att många människor världen över tillbringar stor del av sitt liv i hårt arbete inom produktionen.-
Trots att vi från ett kund- och formgivarperspektiv kan förstå varför det sker, så känns den här vetskapen idag magstark.

På frågan om det finns intresse av att förädla sitt eget produktionsspill blir svaret att 'självklart', om det finns en möjlighet att få ut ett bättre pris av spillet finns det alltid ett intresse. Ett mycket intressant och utmanande svar som vi förstås går igång på!



It has been a topic a few times now. Excess. Waste.

We have learnt that there is market for textile waste, which is among other things recycled into new fibers

There is also as we mentioned the deliberate excess, the No. of meters produced to secure a non-faulty amount of fabric to stithc the ready-made product. An average of 5% surplus production is mentioned. If the production is large the percentage decreases, if the production is less it increases.

Then we have the waste from cutting, the first meters of a warp, the warp ends and selvedges. This type of waste together adds up to 4-10 %.  In the times when fabrics were mostly hand-woven the wastage was much less. 

In addition to this there is the invisible waste ie. odd threads, fibers, nap and dust which disappears in finishing processes such as dyeing, washing, calendering and other manufacturing process  

The total collected amount for all waste is about 25-35 %. 

For ready made clothes there is also market, where labels and brands are removed before they are sold on a local market. (Makes us wonder what happens with clothes from a rack in our stores? the clothes that are not sold)

It is also a fact that material is brunt  put in acid because some brands do not want their brand to be associated with a faulty product or because they do not want their product to find a way to the wrong market. To the wrong price.

This happens i all producing countries, of course also in Sweden, on the producers demand. 
- Today we know more about how much energy which is required producing textiles, how demanding the different steps in manufacturing is on environment and that many people around the world spend a great deal of their lives working hard in producing these.
Even if we from a designers and customer point of view have some understanding for this, the knowledge is hard to digest.

When asked the question if there is any intrest for a factory of refining their own waste the answer is 'of course' If there is a way to increase the price of waste there will always be an interest. 
A very interesting and challenging answer which get our minds going! 

sexkantsmattan igen

Åter på mattan igen efter vår Indien- utflykt och vi tar tag i Re Rag Rug 5

Hur stor ska den här mattan bli till slut - och hur hög? Hur mycket mer måste vi färga och hur många tröjor kommer vi att behöva?







14 februari 2013

A. Palaniswamy


A. Palaniswamy


I mitten av 60-talet  befann sig A.Palaniswamy i tempelstaden Madurai för att sälja garner som hans far garnhandlaren köpt in. Han var där under sex månader - den tråkigaste tiden i hela hans liv. Han kunde inte förstå vad han gjort för att straffas så!

Drömmen var att bli pilot men det fick han inte. Hans pappa och bror tyckte att han kunde bli läkare eller möjligtvis revisor. Lyckligtvis, säger han, kom han inte in på utbildningen.

Han åkte tillbaka hem till Tirupur 1966. Hans bror hade då blivit vän med Sven Kempe från Sverige, som befann sig i Tirupur för att jobba med ett småindustriprojekt för Svenska Kyrkans mission. Sven var för många den första ljushylta person som skådats i den här trakten.  

De började umgås och började få en del idéer. "Allt bara hände, vi var ju bara pojkar och hade inget särskilt mål med det vi gjorde".
Sven trodde sig kunna sälja sandaler i Sverige, producerade av kastlösa i Tirupur. Palaniswamy blev exportör och Sven importör. Det blev början till deras snart 50-åriga samarbete och till det som utvecklades till företagen Emperor Textiles i Tirupur och Linum i Sverige.

De har haft många projekt ihop sedan dess, bl a en liten produktion av T-shirts. En tid sökte de även syfabriker i Maldiverna och på Mauritius. Sedan började de satsa alltmer på vävda tyger.

I början köpte och sålde de vävda metervaror från Kannanur i Kerala. Sedan skaffade de 10 egna vävstolar av den typen vi är vana att se i Sverige. Det var inte så populärt eftersom man traditionellt väver med i en gropvävstol, men man lyckades hitta 10 vävare som var villiga att prova.

1970 började de färga in sina egna garner, man utökade antal vävstolar och började så småningom sy färdiga produkter. Idag producerar Palasiswamy's fabrik Emperor textiles ca 250.000 meter tyg per månad.

Palaniswamy är fortfarande aktiv i företaget och den som har det högsta ansvaret även om sönerna nu sköter ruljansen. Han har ingen lust att sluta arbeta på länge än.

rep, trasa, lump

Idag fick vi hjälp att ordna ett möte med Sidhik som köper upp det mesta av Emperor Textiles' spill.

Han agerar mellanhand och samlar in industrispill från flera håll. Allt betalas per kilo och sorteras det på hans lager, i den närliggande staden Coimbatore, innan han säljer det vidare.

Vi ville ta reda på om han vet vad det blir av varje typ av spill efter att alla köpare tagit sin del. Vad används allt till?









































Rester av stärkt varp säljs som den är och man sätter upp den i mekaniska handvävstolar där allt hela varpen kan tas tillvara. Eftersom dessa kvaliteter är riktigt tunna blir det mycket skjorttyger.

Bra garnspill, som t. ex. rester på koner, säljs som de är och används till att väva nya tyger som t ex tunnare mattor, tabletter och klädtyger.

Mindre kvantiteter trådar och garn används bl a till repslagning för inhemsk försäljning.

Riktigt trassel och klippspill finfördelas till nya fibrer, förstärks med polyester och spinns till nytt garn.
Ibland färgsorteras materialet, ibland bleks det ner och färgas om. Dessa garner säljs till alla delar av landet. Det blir ett grövre, inte så starkt garn men kan användas till mattor och som inslag i vävar med varpeffekt som t.ex. vävda band.

Det spill som inte ens duger till allt det här är lump som sedan blir pappersmassa.

Sidhik köper också in trasiga kartonger som går till återvunnet papper och plast som smälts ner och blir ny plast.


Det måste förtydligas att detta handlar om spill från industrin, det finns inget liknande system för textilt hushållsspill. Man ser mycket skräp ute på gatorna; trasor, papper men framför allt plastpåsar och förpackningar. En del kläder tvättas, lagas och säljs vidare ute i byar och de lokala marknaderna. De flesta kläder används helt enkelt tills de tar slut, sedan blir de trasor som till slut kastas. 

Mindre kvantiteter trådar och garn används också till repslagning. Hemmets ko får t ex finfina grimmor, halsband, piskor och dekorationer.











Rep av garnspill från industrin






Alla  rester från produktionen samlas in och säljs vidare