spill blir nya T-shirts

I morse på marknaden hittade vi några återförsäljare av mindre bitar trikåspill. Bland dem fanns en skräddare som sydde ihop mönstrade bitar till T-shirt som de sålde buntvis - alla med blandade mönster mixade i massa varianter - ett mönster fram, ett annat bak, ett på vardera ärm och så runt halsen.

Väldigt slumpvis ihopsatta, tyvärr väldigt dåligt sydda men väldigt charmiga.

Inte vilken trikåfabrik som helst

Det naturliga steget efter att ha tittat på var överskottet tar vägen är att besöka en trikåfabrik.
Vi vill veta lite om hur industrin fungerar, åtminstone ur en producents perspektiv.

Sedan tidigare känner KE Raju som äger Excel Deals, en fabrik som tillverkar trikå och stickade kläder. 1984 började han började arbeta med sin pappa som var garnhandlare och 1989 kom han till Tirupur, startade sin egen produktion av T-shirts av bomull (det som Tirupur är känt för).

Raju studerade handel men hans far var garnhandlare och vi får en ta del av en intressant del textilhistoria.

Från 1969 exporterade Rajus far bomullsgarn till dåvarande Tjeckoslovakien.
40 containers (!) skeppades varje månad och han reste dit minst 2 ggr per år för att besöka fabrikerna, för att förstå vilka kvaliteter de behövde, höra vad de tyckte om kvaliteterna, vad som kunde bli bättre.

Tjeckolsovakien hade en mycket modern och storskalig vävproduktion och det producerades metervaror, dukar, strumpor, de finaste näsdukarna i världen och mycket annat.

Muren föll och handeln kom till ett tvärstopp. I nästan två år sålde de nästintill ingenting.

Runt 2005 hade små företagare börjat ta över delar av industrin och nysatsat, vilket gjorde att Rajus far började en del garner dit igen. Han fungerade också som konsult mellan producenterna och nya leverantörer på marknaden i andra delar av världen.

Raju kände sig inte så lockad av utvecklingen av T-tröjeindustrin, ingen vill betala för en T-shirt. Det är en kapplöpning om det lägsta priset så han frågade sig vad han skulle göra. 1998 köpte han en liten fabrik utanför Tirupur och har de senaste åren arbetat med att utveckla produktionen till stickat i alla material. Från bomull och ull till silke och akryl, i alla grovlekar.

En fabrik blev tre och för två år sedan började Raju bygget av en ny fabriksbyggnad och även om den inte är helt färdigställd så är vi efter rundvandringen så imponerade!

En modern byggnad i tegel (en tradition från Kerala där Raju kommer från), solceller som driver utomhusbelysningen och lamporna för nödutgångar, ett minivind... som förser solcellbatterierna med extra laddning. Fläktar, uppehållsytor, ett boende för de kvinnliga anställda och matsal med fri mat.

Strömförsörjning är ett mycket stort problem för alla i området och strömvabrott på mer än 12 timmar per dag är mer regel än undantag. Dieselgeneratorer är den kostsammma lösningen och även om Raju är mycket medveten om att hans solceller inte kan driva hela fabriken är det ett ställningstagande i rätt riktning.

Andra problem i denna stad som myllrar av aktivitet är arbetskraft. Det finns inte tillräckligt och de som vill arbeta som skräddare blir färre. Andra branscher lockar mer och att vara skräddare har inte hög status alls. De flesta som arbetar i denna fabrik är från norra Indien, till stor del för att de har mer kunnande om att sticka med grövre kvaliteter.

Spillet då vad gör han med det? Jo, det vita sorteras från övriga färger eftersom det har ett högre kilopris, det packas i säckar och en gång i veckan hämtas det. 

Vad Raju vet går en del till lump och används i handgjort papper, en del fördelas till fibrer och spinns tillsammans med polyester för att bli starkare till nytt garn, dock av en ganska grov och låg kvalitet.

Det här vill vi förstås veta mer om ...

1 km överskott

Idag har vi varit på en marknadsplats för överskottsproduktion från industrin.



En kilometerlång gata med försäljning av tygbuntar och säckar med trikå, trikåremsor för halsringningar och kragar för pikétröjor. Resår finns också att köpa, med eller utan märke.

Många fabriker överproducerar metervaror för att säkra leveransantalet gentemot beställaren. Överskottet hamnar här liksom tyger med tryckfel, de som fått fel nyans i infärgningen eller har andra defekter.

Det händer också att beställaren ändrar sig och inte vill ha tyget de först tänkt, eller att de avbeställer för att leveransen har blivit för sen för att komma i butik i tid.

Tygerna säljs per kilo och köparna är mindre producenter som tillverkar kläder för den indiska marknaden. Därför finns också alltid basfärger till försäljning, gjorda enbart för denna marknad. De tygerna är fint packade i plastpåsar till skillnad från överskottsmetrar som kommer buntvis.

Ibland kommer överskott från industrin osorterat i stora säckar. Då finns det dom som arbetar med att sortera stora, mellanstora och små bitar från varandra i nya säckar och sedan säljer dem vidare, i olika prisklasser.

Hyllmetrar av färdiga pikékragar i alla färger man kan tänkas behövaRemsklippning

dröm eller mardröm ...?

The street is one kilometer long with small outlets of jersey fabrics in bundles, in sacks and in smaller pieces for collars. Elastic band is also availbale, with or without branding.

Most factories over-produce fabrics in order to secure the order quantity to the buyer. The excess ends up on this street along with fabrics with defects such as printing and dyeing mistakes.

Not out of the ordinary is also that the buyer changes the order, cancels the order or that the deliverytime cannot be met (which means prodcts will not be in store in time).

Excess fabrics are sold by kilo and the buyers are local producing clothes for the Indina market. 

There are always basic colours availbale, made only for this market. Those fabrics are neatly packed in plastic bags, as opposed to the excess that comes in loose bundles.

Sometimes excess comes as waste, unsorted form the factories. There are people workig with sorting large pieces from medium size pieces and small pieces. These are again sold and have the price varies according to size. 

Trassel

Indien är ett riktigt återbruksland. Allt tycks ta vägen någonstans, väldigt lite går till spillo oavsett material.

På väg från marknaden åker vi förbi några äldre damer som sitter på gatan och drar i något. Just när vi passerat ser vi att de repar upp tyger. Det är mindre bitar i olika former av klippspill.

Kvar blir trådarna i ett trassel och det är just det som produkten blir: Trassel, som används för att putsa maskiner, bilar och annat. Det säljs sedan vidare per kilo.

Vi tänker att det är ganska mycket småbitar som måste repas upp för att får ihop en trasselvolym på ett kilo.

Anlänt trikåstaden Tirupur i Tamil Nadu

Vi är just anlända till Tirupur i södra Indien och vår vän Muthu mötte oss på flygplatsen. Det känns som om vi måste ta tillvara varje minut av de 5 dagar vi har här.



Staden vi besöker är en stor tillverkningsstad för trikåvaror som sedan exporteras till världens alla hörn. Vi vill ta reda på vad som händer med spillet från industrin. Hur tas den tillvara lokalt? Kanske finns det intressanta tekniker att lära av?

Vi vet att de är mycket duktiga på att ta tillvara nästan allt material som kommer från fabrikerna här i Indien. Det finns marknader för spill och överskottsmaterial av alla sorter (inte bara textil). 

Vi vill veta hur och till vad det används.

Första anhalten är stadens största textilvaruhus Chennai Silks där man framförallt säljer sidensaris och churidas (ett set av tunika, byxor och sjal) och festkläder men även västerländska kläder och hemtextilier.

Man blir överväldigad av utbudet och glittret, alla som handlar och lägger mycket tid på att välja de rätta plaggen. Att matcha färger och mönster är en mycket viktig del av klädkulturen.

Däremot är inte kvaliteten av tyg och sömnad alltid lika viktigt. Liksom hemma är det ofta designen som avgör vad man väljer att köpa.

Redan i trappan upp trillade vi på några ihoprullade småmattor som såg lite intressanta ut. Vi öppnade och de visade sig vara glest vävda av helsyntetiska, avklippta stadkanter från beklädnadstyger, limmade mot en grov kanvasbotten.Sen hittade vi två varianter av trasmattor, vävda med trikåinslag till små dörrmattor. Även dessa väldigt glest vävda vilket gav en sladdrig kvalitet.

2 dagar i Delhi

Anlände Delhi fredag morgon, tre på morgonen svensk tid.

Möttes av den största heltäckningsmattan vi sett. Kilometervis täckte den golven i ankomsthallarnas korridorer.

Mot Delhi i gryningen.

Vi tillbringade två fullmatade dagar i Delhi. Besökte marknader, hantverksbutiker och den stora hantverksmässan som pågår just nu. 

Efter timmar på mässan är det slående hur många av de produkter som vi ser och omger oss med dagligen, som är tillverkade i indisk hantverksindustri. Allt från glas och porslin till möbler, lampor och inte minst textil i alla former.

Mycket av det vi ser är tillverkat speciellt anpassat för export men till största delen är utbudet fortfarande mycket traditionellt indiskt. För oss var mest de gamla indiska teknikerna spännande att titta på, som t ex blocktryck och vissa broderier. Hantverk som som både bevaras och utvecklas.

Dilli Haat, hantverksmarknad.  Största utbudet av kashmir, pashmina, fårull, jakull, siden, sammet, trasa och lump. Broderier, vävnader, stickat, virkat, tryckt, sytt och knutet. Mycket är hänförande vackert!

Utan några som helst kunskaper om textil kan man bli totalt förd bakom ljuset. Alla kvaliteter är inte alltid vad de utges för att vara. Efter en stunds förhandlande om både pris och kvalitet går vi nöjda därifrån med ett par vackra sjalar i påsen.Vi reser vidare uppfyllda av intryck och oerhört inspirerade!

För oss är carpets unlimited

Modecenter i snöslask

Kalla det resfeber eller sista minuten uppdatering...

Vi hann med en visit på Modecenter i snöslasket med förhoppning om att lyssna på Ander Kärrman, textilkonsult på Textile Support seminariet Andra chansen återvinningsmaterial i modebranschen- hur man kan använda återvunnet materila till nytt mode. Dessvärre fullbokat.

Däremot hittade vi inte tid till Möbelmässan, det hade behövts en hel dag så det får bli nästa år. 

Nu till solen!

Re Rag Rug IV färdigbroderad

Så där ja - nu är sista stygnet sytt 

Väldigt roligt har vi haft när vi gjort den här. 

Det är som vanligt lite synd att sluta med en teknik just när vi kommit igång och sett nya möjligheter med den. Vi blir ivriga på att ta nästa steg och gå vidare. Likadant efter varja matta. Men så funkar ju Re Rag Rug det här året för oss: vi fokuserar på att hitta användbara tekniker i första hand. Ny design och utvecklingen kommer i nästa steg. De nya ideerna, möjligheterna och erfarenheterna sparar vi till dess. Riktigt färdig är mattan inte riktigt än, för den kommer behöva sträckas och monteras/fodras för att bli slät och jämn.Vi har god lust att också bygga vidare på den också - Utvidga den och göra den större, låta färgerna vandra vidare, bre ut sig. Vi får väl se hur det blir med den saken.