19 november 2012

Margot och Ulrika på besök

I fredags hade vi besök av våra roliga vänner/ brillianta kollegor Ulrika Mårtensson och Margot Barolo, som genom sitt koncept Brave production producerar och säljer sina gemensamt formgivna produkter.

Eftersom det ingår i vår Re Rag Rug-plan att sätta några av mattidéerna i produktion, så passade vi på att fråga ut dem lite och suga i oss av deras råd och erfarenheter.



Margot Barolo + Ulrika Mårtensson = Brave Production


_

Margot Barolo

Formgivare, utbildad på "en massa konstskolor" och Beckmans Formlinje.  Sedan dess har hon varvat sin egen egen produktion med frilansuppdrag till konstindustrin, t ex Engmo dun, Klässbol, Höganäs, Svenskt Tenn.
Hon har också arbetat med projektledning och designstrategi liksom med sortiment och företagsprofilering, åt t ex Iris Hantverk.  Margot undervisar dessutom på olika designhögskolor och är aktiv i styrelsen för Sveriges Designer. 
Efter många år som formgivare fördjupade Margot sina kunskaper på Konstfacks linje för keramik och glas och tog Masterexamen. Under den här tiden författade hon boken Brave New Production som en del av 'No innocent objects' - ett projekt som övergick till ett fortfarande pågående KU-projekt (Konstnärligt utvecklingsprojekt).

Porcelain bottles av Margot Barolo, med märken
och avtryck av händer som gör varje flaska unik.
Begränsad upplaga.





Ulrika Mårtensson

Formgivare, arkitekt och sedan augusti i år lektor i textildesign på Konstfack. Nyss hemkommen från att varit bosatt i Bryssel i 3 år.
Ulrika ville bli arkitekt sedan barnsben, utbildade sig på "en massa konstskolor"och hamnade sedan på en modeutbildning i Italien. Där upptäckte hon snart att hon inte gillade inte de snabba växlingarna i modebranschen utan återgick till arkitektplanerna via arkitekthögkolan i Lund. Därefter praktik på ett arkitektkontor. -"Men det var inte heller min grej. Killen som jag praktiserade tillsammans med och jag blev t ex helt olika bemötta och vi fick så tydligt helt olika möjligheter. Jag insåg att jag inte stod ut i den här gubbiga arkitektvärlden, här kommer jag att ruttna, aldrig att utvecklas."
Ulrika återgick till textila fältet och började på Konstfacks textillinje. Efter ett par år där fick hon en aha-upplevelse när hon insåg hur hon skulle kunna kombinera de båda grenarna arkitektur och textil, genom att jobba med textila- monumentala akustiklösningar. Akustiken blev ett sätt att 'lura' in textilen i arkitekturen. Som examensarbete formgav hon till slut de vävda ljudabsorbenterna Stiller (varav Katarina Evans vävde en!).
Flera gånger senare har Ulrika samarbetat med HV:s ateljéer, bl a i samband med lösningen till en textil, flexibel akustiklösning för Rotundan på Operan i Stockholm.
Hon har också jobbat med materialutveckling på Snowcrash och med frilansuppdrag för bl a Ludvig Svensson.
Hon gör ungefär ett utsmyckningsprojekt per år med textil i stor skala.

Sound shell av Ulrika Mårtensson. 
Ljudabsorberande objekt, Guldsyrsan, Berns 2008


Under de egna studieåren beskriver både M och U sig själva som skitjobbiga studenter.
De var vetgiriga, envisa och accepterade aldrig bara det som bjöds utan ville alltid ha mer.
Nu undervisar de båda två (U som lektor på Konstfack och M bl a som kursansvarig för kursen Recycle design på Högskolan i Eskilstuna).
De medger att det ibland kan vara jobbigt att möta sig själva bland eleverna.


M och U träffades första gången när de båda var engagerade i projektet Nytt Svenskt Tenn, i samband med Svenskt Tenns 80-års jubileum 2005. De gjorde några resor ihop, delade sedan ateljé och började alltmer att jobba ihop med olika uppdrag.
De längtade efter ett sammanhang att verka i, en plattform, ett universum där de själva satte ramarna. Idag producerar de sina gemensamma produkter under namnet Brave Production.  

De för ett ständigt pågående samtal. De diskuterar hela tiden, åsikter, utbildning, branschen...  De peppar varandra ibland till total hybris för att dagen efter ifrågasätta allt (U säger att det är M som har rollen att ta ned dem på jorden igen).
De kompletterar varandra bra. U står för det tekniskt textila och det storskaliga. M är produktorienterad och kan bygga helheter av många komponenter.
Ett prestigelöst förhållningssätt i arbetet är en förutsättning, slutprodukten är det viktiga, inte vem som har gjort vad.

Det har tagit dem många år och många resor för att hitta de rätta producenterna och de bästa materialleverantörerna där allt funkar. De har prövat sig fram i många länder, även Sverige. Efter deras erfarenheter anser de att det inte finns någon som helst anledning att producera i Sverige idag: misskötta avtal, föråldrat gubbvälde, arrogans, långa leveranstider och sämre kvalitet av de hittat på annat håll. Och så är provframtagning oerhört kostsamt här, vilket begränsar möjligheterna till kreativ produktutveckling.

Förklaringen ligger till stor del i de senaste årens täta lågkonjunkturer, då den svenska konstindustrin skalat ner och förlorat kompetent personal. När konjunkturen vänt har man inte återanställt. Färre personer skall då utföra samma mängd arbete på samma tid som tidigare och vid ev nyanställning satsar man sällan på erfarenhet. Detta leder förstås till en utarmning av kompetens.
Vi diskuterade en stund vår gemensamma upplevelse av stora delar av vårt samhälle idag genomsyras av ett kunskapsförakt. 

Brave productions stickade produkter produceras i Litauen och Estland. U och M säger att det är slående hur många starka kvinnliga chefer och företagsledare de mött där. Unga, kvalitetsmedvetna, välutbildade kvinnor och driver moderna rena fabriker. I produktionen arbetar många medelålders och äldre kvinnor med erfarenhet vilket också erbjuder en arbetsmarknad som vi saknar i Sverige.


___________________________________________

Och så liten frågestund med matt-tema:

Vad har ni själva på golvet hemma?
M: En orientalisk matta som jag fått av Ulrika (U: jag fick ett soffbord som M gjort för Svenskt Tenn i utbyte!), en handvävd ullmatta som min fd svärmor vävt och några trasmattor.
U: Vi reser mycket och då brukar vi köpa mattor, mest knutna. Vi har också väldigt många trasmattor men de har hamnat på landet. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt... Min mans mamma har vävt en matta som jag älskar, den är så använd och sliten och blekt att den nästan är vit. Den är platt som om den vore manglad, helt kompakt.

Någon matta ni saknar?
M: Jag saknar en jättestor trasmatta. Jag gillar trasmattor men de behöver inte vara traditionella. De får gärna var mönstrade och uppdaterade på något sätt. (-Heja M!)
U: Ja, en stor och mjuk, lite tung så att den ligger bra på golvet och är skön att sitta på. Hur den ska se ut vet jag inte.

Vilken funktion fyller mattor för er?
M+U: De ramar in, döljer fula golv, skapar rörelse och det är viktigt med mysighet. De är färgpaletten i ett hem och samlar oss där vi skall vara, ungefär som eldstaden samlar. Det är fint när saker har en historia med sig. Kanske minnen från en resa eller plats. Eller som med en handvävd trasmatta av gamla tyger som också får en emotionell funktion.
M: Jag är extremt känslig för golv och nu bor jag i en lägenhet med ful parkett som gör att jag skulle vilja täcka golven helt medmattor.
U: Jag gillar att sitta på golvet och göra saker, så de ska vara tjocka.

Handlar ni second hand?
Båda säger att de är livsfarliga (!) på att shoppa när de är på resa, både second hand och annat. (Mest porslin, tyger, vi tävlar om vem som är värst!)
M: Förut köpte jag nästan bara second hand. Nu köper jag mest saker som någon jag känner har gjort.
U: Jag är ett riktigt loppisfreak och gjorde ett av mina bästa fynd redan när jag var 7 år och fyndade en stor bålskål som jag fortfarande har kvar.

Vad gör ni nu?
Vi utvecklar Brave Productions och det konceptet som innefattar all vår gemensamma produktion.
U är lektor på Konstfack sedan augusti och arbetar med en utsmyckning till patologen på St. Görans sjukhus här i Stockholm.
M utvecklar Rörstrands porslinsklassiker Swedish Grace (i originaldesign av Louise Adelborg 1930)

Vad gör ni år 2015?
Vi vill växa så mycket att vi får en frihet att göra det vi verkligen vill. Vi kommer att hålla till i en Östermalmsvåning (eller utanför stan, för vi kommer att behöva mycket plats!), med väggpaneler och stora rum. Där ska vi ha en stor verkstad med plats för ständiga experiment och samtal. Bli våra egna mecenater och göra vad vi kan för att få igång en offentlig diskussion om vad textil kan vara.