Christine på praktik

Trevligt att ha Christine Kacz Ruse från Linköpings universitet här på praktik i ateljén ett par veckor!

invigning på Vete-Katten

Nu är allt på plats.

Tack alla ni som kom och invigde vår väggtextil på Vete-Katten häromdagen (med kaffe och stans bästa bullar)

Tack också till alla praktikanter och volontärer som varit här och hjälpt oss: Erika, Klara, Astrid, Victoria, Kerstin, Malin, Lisa, Lisa och Emma

Tack Myrorna för sortering av ylletröjor

Tack till inredningsarkitekt Amelie Mogård från Millimeter Arkitekter som bjöd in oss att göra jobbet

och inte minst -
Tack till Vete-Kattens ägare Robert Baydono och mästerbagare Johan Sandelin - för förtroendet

 

 

Många extra händer

Under två veckor har vi haft hjälp av inte mindre än sju praktikanter i ateljén: Erika, Emma, Lisa, Lisa, Victoria, Malin och Astrid! Fyra den ena veckan och tre den andra.


Trångt och trevligt ...

Kristin Wiberg

Vi har haft stor hjälp och välkomna extra händer genom Kristin Wiberg som just praktiserat hos oss i fjorton dagar.

Hej Kristin, kan du berätta lite om dig själv och om hur du hamnade här?

– Jag studerar annars på kandidatprogrammet för Slöjd, hantverk och formgivning vid Linköpings universitet . Re Rag Rug upptäckte jag genom en artikel i tidskriften Hemslöjd och följer sedan dess er blogg.

Mitt textila intresse var tidigare ett sidointresse till mitt administrativa arbete.
Jag gillar att sy kläder, både nytt och att sy om secondhandkläder, att sticka, virka och brodera. Så förra året sadlade jag om och började plugga Slöjd, hantverk och formgivning. Året som gått har varit innehållsrikt med både teori och praktiskt hantverk.

Har du något exempel på vad du har gjort då?
– Under hösten gjorde jag ett par handledsvärmare. Yllebroderierna gestaltar mammas flykt som fyraåring från Lettland över Östersjön 1944. Hennes bakgrund och engagemang för andra flyktingar kom att prägla min uppväxt. Motivet i broderiet är den lettiska och den svenska kusten med Östersjön som binder dem samman. Till den lettiska kusten använde jag enkelsidig plattsöm, inspirerad av broderier på min lettiska folkdräkt, och till den svenska sidan kedjestygn från min farmors folkdräkt från Vånga i Östergötland.

Garnet i Östersjöns blåsvarta toner är färgat av vejde som växer bl.a. på Gotland.

Kristins handledsvärmare

I våras arbetade vi med gestaltning av rum och volym och jag stickade en ensidig yta utan kant i koppartråd, med fingret kan man följa ytan från utsidan till insidan och tillbaks igen till utsidan utan att lyfta fingret. Det är en spännande matematisk yta som heter Kleins flaska. På vägen fram till utformningen stickade jag med olika material för att testa stadga och formbarhet, t.e.x. av tidningspapper som jag
spunnit till tråd.

Kleins flaska av Kristin Wiberg

 Jag har gjort två likadana tröjor där framstycket har samma form, färg, material men är utförda i olika teknik vilket ger skillnader i yta och struktur. Framsidorna är kypertmönstrade, den ena är vävd och den andra maskinstickad. Jag har vänt avigsidan på det maskinstickade tyget utåt eftersom avigsidans trådar efterliknar flotteringarna på det vävda tyget. Det andra framstycket är vävt i fiskbensmönstrad kypert i lin- och ullgarn. Tröjorna har gestaltats utifrån Ingrid Sjöstrands dikt och raderna om vardagen:

Kristin Wiberg i en av sina tröjor

"En alldeles vanlig

gyllene förtrollad vardag 

kom en alldeles vanlig

sammetsklädd

amiral

och slog sej ner

på en alldeles vanlig

purpurlysande

tistel"

Jag valde oblekt och grått lingarn eftersom vardagen ofta beskrivs som grå. Linet har en inneboende lyster som fint gestaltar den vanliga gyllene förtrollade vardagen, där linet i vissa ljus blänker till precis som vår vardag har sina fina stunder.

Jag kommer att arbeta vidare med textila tekniker som broderi, stickning och virkning och jag vill pröva att arbeta mer med återvunnet material.

Maja Fredin

Vår praktikant Maja Fredin bor i Stockholm men är från Uppsala. Just nu går hon basåret i vävning och konstsömnad på HV. Maja gick en mode-designlinje på gymnasiet och har också utbildat sig på Textil Form på Nyckelviksskolan.

Hur kommer det sig att du sökte till HV?
— Jag ville ha djupare kunskaper i textila hantverk. Jag tycker att den kunskapen är viktig så jag får det resultat som jag önskar. Friheten i att behärska en mångfald av textila kunskaper. Jag vet hur man väver, jag vet hur man kan trycka, hur man kan brodera, kunna tillskäring osv för att kunna ha kontroll och inte känna mig begränsad.

Vad vill du få fram?
— Jag håller på med textil för att det är det mest intima man kan komma en människa. Alla har någon form av relation till textil. Jag jobbar mycket utifrån kroppen, inte som mode men som företeelse.  Beklädnad.

— I vårt trasmatteprojekt på skolan har jag gjort en jacka, vävd av gosedjur och gamla textilier som t ex dukar med spilll på osv - En kommentar till de många övergrepp som sker inom textil- och pälsindustrin. Det är så få som vill bli medvetna om detta och jag vill då förmedla problimatiken på ett "enkelt" sätt.

— Jag har aldrig slängt ett plagg vad jag kan minnas men jag tror jag har fem flyttkartonger fyllda med kläder i källaren, som står till sig tills jag vill använda dem igen. Jag har sålt en del på loppisar och har givit bort en del till kompisar. 

Handlar du second hand?
— Allt jag äger är i princip second hand. Eller framrotat i soprum. Köper nästan aldrig nyproducerat - utom mat och underkläder.

Nu har ni ett avslutningsarbete i slutet av terminen, vad skall du göra?
— Fortsätta på trasmattejackan men utveckla den till en kappa. Tillverkad av gosedjur som jag samlat på mig, som jag färgar svart.

Vad gör du år 2016?
— Hoppas på Konstfack, annars söker jag atelje där jag kan fortsätta att jobba med min konst.

Maja Fredins jacka på gång, vävd av bl a gosedjur

Det är insidan som räknas, av Maja Fredin och Jenny Söderbäck

Maria och Maja

Finfin hjälp i ateljén av två nya praktikanter från HV skola; Maria Djurberg och Maja Fredin. 

Ying-sin Tsui

Ying-sin Tsui kommer från Malmö men studerar just nu Recycle Design på Eskilstuna Folkhögskola.  Efter studenten i Malmö gick hon en ettårig kulturkurs i Kina genom Hyllie parks Folkhögskola. Sedan tog hon ett basår i Konst & Form på Mullsjö folkhögskola. Hon har praktiserat hos oss under en vecka.

Berätta om året i Kina!

— Vi reste till Kunming i provinsen Yunnan där vi pluggade mandarin. Jag hade lite hjälp grammatisk av att jag talar kantonesiska hemma men det var svårt med uttal av vissa ord, det var som att lära sig ett nytt språk. 
Vi studerade också kinesisk kultur och historia och fick arbeta ideellt på ett kulturcenter i Kunming som skolan har ett samarbete med. Vi fick se en del hantverk och själva prova på att trycka med träsnitt och skriva kalligrafi. 
Den största behållningen av året är nog alla möten med människor som jag aldrig skulle ha kommit i kontakt med annars. Vi gjorde också resor till minoritetsområden där de bodde väldigt primitivt på landsbygden. Det var helt nya och fantastiska upplevelser för mig.
Jag hade aldrig på fastlands-Kina tidigare, bara i det moderna Hong Kong som är väldigt likt en västerländsk storstad. Konsumtion och shopping är deras största turistattraktion och det är en intensiv och tätbefolkad storstad. De har inte satsat på sina grönområden vilket verkligen är önskvärt. 

Du går ju på en utbildning med fokus på recycling nu. Har du alltid varit intresserad av återbruk? 

— Jag har alltid varit intresserad av att värna om miljön, det är en viktig fråga, men det är först nu på min utbildning som jag blivit medveten om hur det de val jag gör i min vardag påverkar omvärlden. 

Jag tycker också att det är intressant med hållbar odling av mat och nästa vecka skall jag vara på Senneby Trädgård för att se hur de arbetar på en ekologisk gård. Jag skulle gärna testa på att Wwoofa, att under en längre tid bo och arbeta volontärt på ekologisk gård. Senare skulle jag vilja åka till Japan och göra det.

Finns det något recyclat material du föredrar att arbeta med?
— Det skulle nog vara papper i så fall. I Mullsjö hade jag ett slutprojekt där jag tillverkade skålar av papper och tapetprover. Det var då jag upptäckte hur roligt det var med återbruk och kom på att jag ville fördjupa mig i det. Därför sökte jag till Eskilstuna Folkhögskola. 
Jag ritar och tecknar mycket på olika papper men man kan ju göra så mycket annat med det. Ett papper kan vara så skört men också så tåligt, beroende på hur man använder det. Som första uppgift på utbildningen på Recycle Design flätade jag en tvättkorg av tidningspapper. Bilder på mina andra recycle-projekt samt teckningar finns på min hemsida www.ysten.wordpress.com.

Ying-sins korg av tidningspapper

Vad gör du med kläder du inte använder längre?
— Klädbytardagar, lämnar till Second Hand. På skolan har vi också en Free-shop (vi kallar den Karmashoppen) där vi alla kan lämna och ta material. Jag gör just inte om kläder men jag gjort en jeansmatta till min syster.

Vad har du på golvet hemma?
— Ingenting just nu eftersom jag snart skall flytta. Vi har 'bara vanliga mattor' hemma i Malmö.

Vad är vanliga mattor?
— ja, IKEA-mattor typ.

Hur ser din närmaste framtid ut? 
— Jag tror att jag kommer att söka till Linnéuniversitetet i Växjö och deras Designprogram med inriktning på Hållbar utveckling. 

Vad gör du år 2016?
— Studerar, ritar och skapar i återbruk! Det är det jag verkligen älskar att göra! 

Elin Olofsson

Elin Olofsson bor i Stockholm, är född i Hälsingland, uppvuxen på Gotland och studerar nu på HV Skola. Där går hon den nya ettåriga stickutbildningen. Tidigare läste hon Textil produktutveckling med entreprenörs- och affärsinriktning på Textilhögskolan i Borås. Som examensarbete gjorde hon en kartläggning av svensk ull och dess framtida användning (länk till uppsatsen)

Hur går det för den svenska ullen? 

— Det finns ingen efterfrågan överhuvudtaget. 
Det saknas infrastruktur för insamling och sortering som hade gett den svenska ullen större möjligheter att gå på export. I min arbetsgrupp sökte vi även metoder som skulle kunna lyfta symbios mellan industri, konsthantverk för att öka användningen av den svenska ullen..
I Sverige är det främst köttet man vill åt och ullen blir en restprodukt. Endast få satsar på att få fram bra ull på sina får. Överskottet grävs ned eller bränns istället för att ta tillvara på den.

Har du alltid varit intresserad av ull? 

— Nej, inte som nu. Vi hade egna får när jag var liten men som vuxen har jag tagit det till mig på ett annat sätt. Då bodde vi på Gotland och mina föräldrar hade 100-200 tackor som gav mycket ull. De lönespann en del hos bl a  Östergötlands Ullspinneri men för det mesta tog mamma hela skinn som hon sydde pälsar och västar av. Tyskland var hennes stora marknad under många år. 

Vad gjorde du efter studierna i Borås?

— Jag tog en fältstudiekurs genom högskolan då jag sökte praktik på Wålstedts. Efter praktiken blev jag kvar och arbetade som ullspinnerska under ett år. Jag lärde mig att sortera och göra ullblandninar till de olika garnerna, att tvätta, plysa (maskin som river upp ullstapeln och fluffar upp ullen innan den skall in i kardverket), karda till förgarn och spinna – hela kedjan i ullhanteringen. När man spunnit garn kan man ju göra tvåtrådiga garn om man vill, båda S och Z-spunnet garn (Z-spunnet garn används till tvåändstickning). Därefter hasplas garnet till härvor som sedan tvättas så att all spinnolja går ur. Sedan kan man färga garnet. 

Är det på grund av ullen som du sökt dig till Stickutbildningen på HV?

— Ja, I Borås låg fokus på teknisk textil vilket jag aldrig föll för. Jag tycker också att det är spännande med hållbarhetsfrågor och skulle gärna arbeta med det. Jag vill verka för att bättre ta till vara de lokala råvaror som vi har, ullen är en av dem. Det finns fler positiva miljöaspekter av att hålla får då de klarar sig på naturliga betesmarker och håller landskapen öppna. Även om man har får för köttet så måste man klippa dem en gång per år, det är lagstadgat. Förr släppte fåren sin egen ull genom att gnugga sig mot träd men nu är fåren avlade ifrån det. Ullen är en bonus och ett fantastiskt material.

Vad gör du med kläder du inte använder längre?
— Jag lappar och lagar mina jeans och använder dem så länge jag kan. Jag sparar väl de flesta kläder som jag sen kan använda till olika saker. Annars går de till insamlingsorganisationerna. De senaste åren har jag minskat min klädkonsumtion och blivit alltmer medveten. Jag tänker efter innan jag köper. Om plagget skall hålla länge, då betalar jag gärna mer.

— Under utbildningen i Borås var jag engagerad i Rena Kläder som verkar för bättre arbetsförhållanden inom industrin i de textilproducerande länderna. Jag har alltid varit politiskt engagerad och väldigt intresserad av miljöfrågor inom olika områden. Vore jag inte textilare skulle jag nog vara trädgårdsmästare eller fårbonde.

Odlar du i stan?
— Nej men jag är är engagerad i Cyklopen som är ett kulturhus i Högdalen. Där har vi just startat en trädgårsgrupp för att börja odla utanför huset. Stadsodling är spännande och ett bra sätt att använda det offentliga rummet tillsammans i aktivitet som inte är kommersiell.
Hela Cyklopen-huset är som ett stort växthus, man kan odla inom- och utomhus. Nu jobbar vi på att få igång tomten inför sommaren.

Du har rest runt i Indien? Berätta om din textilresa till Indien
— Efter två backpackerresor runt i landet ville jag se något annat och planerade därför en egen textilresa. 2006-2007 spenderade jag fyra månader i Indien och besökte bl a Rajastan och Gujarat. Jag tittade efter olika tekniker som t ex tie-and-dye, blockprint, broderi och besökte kvinnorna i en stam i södra Gujarat som gör fantastiska folkliga applikationer. Och världens bästa textilmuseum måste vara det i Ahmedabad!

En av Elins stickade tröjor av svenskt ullgarn

Vad har du på golvet hemma?
— Jag har bara trasmattor som min mamma vävt.

Du har köpt en stickmaskin? Vad skall du göra på den?

— Jag vill sticka ylletröjor av svenskt ullgarn. 

Vad gör du år 2016?
—  Ingen aning, vad som helst! Jag skulle vilja kanske få igång en produktion av stickade ylletröjor och koftor av svenskt ullgarn. Det kanske blir andra produkter, det får vi se.

koncentration i studion

Vi jobbar på tillsammans med våra flitiga praktikanter Elin Olofsson från den nya ettårsutbildningen i stickning på HV, och Ying-Sin Tsui från den ettåriga utbildningen i Recycle Design på Eskilstuna Folkhögskola.

Fint med några extrahänder just nu! Vi har många små bollar virvlande i luften, mycket att justera och avsluta och många trådar att följa upp.

 

 

 

 Och så måsta man ladda batterierna emellanåt

Packning och transport

Vi måste lösa packning och transport av mattorna nu när de ska på turné.

Landskrona står närmast på tur, följt av Härnösand och vem vet var sedan, kanske måste de flera veckor på båt eller minst en vecka med flyg.
Helst vill vi ha mattorna rullade men vi undersöker vilka som skulle kunna vikas och packas i lådor om de inte blir liggande för länge. Eller kan de rullas men ändå passa i lådor. På pall eller inte.
Många av de är skrymmande och transportkostnader drar lätt iväg.

Dagen har ägnats åt att mäta, väga, rulla, vika och som tur är har vi Elin och Ying Sin hos oss denna vecka som håller koll på siffrorna.

 

Tack!!

Anlänt Färgfabriken

Idag intog vi Färgfabriken med alla våra mattor, hjälpsamma vänner, volontärer och familj.

Lina och Jennifer från Färgfabriken mötte upp och där väntade också alla pallar och skivor som skall vara klara podier till i morgon, dag två av utställningsbygget.