Squeeze Me Hold Me på plats

Elin Olofsson

Elin Olofsson bor i Stockholm, är född i Hälsingland, uppvuxen på Gotland och studerar nu på HV Skola. Där går hon den nya ettåriga stickutbildningen. Tidigare läste hon Textil produktutveckling med entreprenörs- och affärsinriktning på Textilhögskolan i Borås. Som examensarbete gjorde hon en kartläggning av svensk ull och dess framtida användning (länk till uppsatsen)

Hur går det för den svenska ullen? 

— Det finns ingen efterfrågan överhuvudtaget. 
Det saknas infrastruktur för insamling och sortering som hade gett den svenska ullen större möjligheter att gå på export. I min arbetsgrupp sökte vi även metoder som skulle kunna lyfta symbios mellan industri, konsthantverk för att öka användningen av den svenska ullen..
I Sverige är det främst köttet man vill åt och ullen blir en restprodukt. Endast få satsar på att få fram bra ull på sina får. Överskottet grävs ned eller bränns istället för att ta tillvara på den.

Har du alltid varit intresserad av ull? 

— Nej, inte som nu. Vi hade egna får när jag var liten men som vuxen har jag tagit det till mig på ett annat sätt. Då bodde vi på Gotland och mina föräldrar hade 100-200 tackor som gav mycket ull. De lönespann en del hos bl a  Östergötlands Ullspinneri men för det mesta tog mamma hela skinn som hon sydde pälsar och västar av. Tyskland var hennes stora marknad under många år. 

Vad gjorde du efter studierna i Borås?

— Jag tog en fältstudiekurs genom högskolan då jag sökte praktik på Wålstedts. Efter praktiken blev jag kvar och arbetade som ullspinnerska under ett år. Jag lärde mig att sortera och göra ullblandninar till de olika garnerna, att tvätta, plysa (maskin som river upp ullstapeln och fluffar upp ullen innan den skall in i kardverket), karda till förgarn och spinna – hela kedjan i ullhanteringen. När man spunnit garn kan man ju göra tvåtrådiga garn om man vill, båda S och Z-spunnet garn (Z-spunnet garn används till tvåändstickning). Därefter hasplas garnet till härvor som sedan tvättas så att all spinnolja går ur. Sedan kan man färga garnet. 

Är det på grund av ullen som du sökt dig till Stickutbildningen på HV?

— Ja, I Borås låg fokus på teknisk textil vilket jag aldrig föll för. Jag tycker också att det är spännande med hållbarhetsfrågor och skulle gärna arbeta med det. Jag vill verka för att bättre ta till vara de lokala råvaror som vi har, ullen är en av dem. Det finns fler positiva miljöaspekter av att hålla får då de klarar sig på naturliga betesmarker och håller landskapen öppna. Även om man har får för köttet så måste man klippa dem en gång per år, det är lagstadgat. Förr släppte fåren sin egen ull genom att gnugga sig mot träd men nu är fåren avlade ifrån det. Ullen är en bonus och ett fantastiskt material.

Vad gör du med kläder du inte använder längre?
— Jag lappar och lagar mina jeans och använder dem så länge jag kan. Jag sparar väl de flesta kläder som jag sen kan använda till olika saker. Annars går de till insamlingsorganisationerna. De senaste åren har jag minskat min klädkonsumtion och blivit alltmer medveten. Jag tänker efter innan jag köper. Om plagget skall hålla länge, då betalar jag gärna mer.

— Under utbildningen i Borås var jag engagerad i Rena Kläder som verkar för bättre arbetsförhållanden inom industrin i de textilproducerande länderna. Jag har alltid varit politiskt engagerad och väldigt intresserad av miljöfrågor inom olika områden. Vore jag inte textilare skulle jag nog vara trädgårdsmästare eller fårbonde.

Odlar du i stan?
— Nej men jag är är engagerad i Cyklopen som är ett kulturhus i Högdalen. Där har vi just startat en trädgårsgrupp för att börja odla utanför huset. Stadsodling är spännande och ett bra sätt att använda det offentliga rummet tillsammans i aktivitet som inte är kommersiell.
Hela Cyklopen-huset är som ett stort växthus, man kan odla inom- och utomhus. Nu jobbar vi på att få igång tomten inför sommaren.

Du har rest runt i Indien? Berätta om din textilresa till Indien
— Efter två backpackerresor runt i landet ville jag se något annat och planerade därför en egen textilresa. 2006-2007 spenderade jag fyra månader i Indien och besökte bl a Rajastan och Gujarat. Jag tittade efter olika tekniker som t ex tie-and-dye, blockprint, broderi och besökte kvinnorna i en stam i södra Gujarat som gör fantastiska folkliga applikationer. Och världens bästa textilmuseum måste vara det i Ahmedabad!

En av Elins stickade tröjor av svenskt ullgarn

Vad har du på golvet hemma?
— Jag har bara trasmattor som min mamma vävt.

Du har köpt en stickmaskin? Vad skall du göra på den?

— Jag vill sticka ylletröjor av svenskt ullgarn. 

Vad gör du år 2016?
—  Ingen aning, vad som helst! Jag skulle vilja kanske få igång en produktion av stickade ylletröjor och koftor av svenskt ullgarn. Det kanske blir andra produkter, det får vi se.

Snabbvisit hos Alpha

Sista dagen i Indien och vi har lämnat Tirupur för Delhi och Noida där vi besöker Anu i showroomet på Alpha Corporation. De hjälper oss att tillverka de handstickade plädarna Squeeze Me Hold Me. 

Plädarna handstickas av kvinnor i staden Ludhiana men de vill inte så gärna vill vara med på bild. Nästa gång vi reser hit ser vi fram emot att göra en tur till dit för att träffa dem och hitta ett annat sätt att presentera.

Alpha Corporation specialitet är handvävning av främst plädar. De tillverkar många vackra plädar i alla möjliga ullmaterial och tekniker. Rajnish Behal som äger företaget är en entusiastisk textilproducent som tycker verkligen tycker om att utveckla tekniker vilket gör det extra roligt för oss att samarbeta med dem.

Tillbaka på stickfabriken

För ett år sedan var vi på besök på stickfabriken Excel Deals och blev imponerade över hur fint det var. Solcellspaneler, luftkonditionering och luftiga lokaler, trevlig matsal och miljö. Nu är det roligt att vara här igen.

Det har varit några tuffa år för all textilindustri här i Indien och många fabriker har fått lägga ner pga minskad efterfrågan, högre bomullspriser och den allmänt svajiga ekonomin i världen. 

Fabrikens ägare Raju berättar om hur tufft det är  idag att tillmötesgå alla olika kunders krav på olika typer av certifikat och regelverk. Hans egen produktion är numera också GOTS certifierad (förutom SA 1800 och Oeko Tex) och han berättar att många länders standarder och märkningar handlar egentligen om samma sak fast certifikaten har olika namn. Det är fabriken som står för kostnaderna för certifikaten.

Det ställs bl a krav från beställarna på hur många timmar som de som arbetar i fabriken som mest får arbeta i veckan. Något som ska skydda de anställda från orimliga anställningsförhållanden. Men baksidan av detta är för Raju att de anställda i så fall lämnar fabriken för att söka sig någon annanstans, där de själva får bestämma hur mycket de jobbar. 

Industristaden Tirupur har ca en halv miljon fasta invånare och kan vid perioder ha upp till 1 milj människor som kommer hit utifrån för att arbeta. När de väl är här vill de arbeta så mycket som möjligt för att tjäna ihop så mycket pengar som de kan. De kan var och en ha många att försörja på annat håll, eller så jobbar de hårt i perioder. För dem är begränsad arbetstid ett hinder i stället för ett stöd. 

Många beställare vill sedan jobba med Excel Deals för att de har certifikaten men de vill ofta inte betala det högre priset för de extra kostnader och konsekvenser det för med sig.

Raju har kommit fram till, liksom allt flera med honom verkar göra, att det är bättre att satsa på en bra, fokuserad, hållbar produktion av hög kvalitet i stället för att "göra allt" och vara halvbra på mycket. Att göra samma sak som alla andra leder till slut till att det enda man konkurrerar om är lägsta pris och högsta press på de anställda. Så vill han inte arbeta.

Raju och kollegan Matthew är nyfikna på nya stickidéer och säger aldrig att något är omöjligt innan de har prövat. Därför gick de genast igång på den idé vi hade med oss om att försöka sticka med trikåtrasor i stickmaskin. Vi visade hur vi genom att dra i det klippta materialet fick det såpass starkt och slätt att det borde fungera. 

En av de skickligaste stickarna testade direkt och resultatet känns mycket lovande. 

Radju vet hur närmaste halvårets order ser ut och därför vet vi vilka kvaliteter och färger som kommer att generera produktionsöverskott och klipprester härifrån. Alla var upprymda och vi tackade varandra ömsesidigt för att vi alla har fått något nytt att tänka vidare på ... 

Squeeze Me Hold Me - pläd i produktion

Vår matta Squeeze har fått en lillasyster i form av den stickade pläden Squeeze Me Hold Me. 

Liksom mattan Kasuri är Squeeze Me Hold Me tillverkad av överskottsmaterial från t-shirtindustrin i Indien. Den är handstickad av kvinnor som arbetar hemifrån, organiserade genom företaget Alpha Corporation. 

Squeeze Me Hold Me är tung och mycket elastisk. Genom att den formar sig efter underlaget och att de svarta och vita ränderna då sträcks ut därefter, framhävs alla former med nästan optisk effekt.

Att vila under pläden känns lite som att bli omfamnad. Den följer kroppen och tyngden lägger sig som ett stort lugn. Man hålls kvar på plats.

- och en Katarina till

Katarina Matsson från ELLE Decoration var här nyss - för en intervju/samtal om upcycling och en kopp kaffe.Hon gillade vår stickade trikåpläd och köpte det första numrerade exemplaret : Squeeze Me Hold Me nummer 1 (- Kul!)  Hennes artikel om Upcycling kommer i Aprilnumret av tidningen. Vi håller ögonen öppna!

Re Rag Rug 10: Squeeze

Vi sqeeezar tian

Re Rag Rug X slingrar sig omkring

Re Rag Rug X slingrar sig omkring här i ateljen. Vi har döpt den till Sqeeeze.

Re Rag Rug X - på längden och tvären

Materialet i de stickade bitarna väger mycket. När de stickas för hand kan det bli väldigt tungt för stickerskorna om de är för stora. Därför är det bra att varje stycke bara 140x170 cm - utmärkt som plädar eller överkast.

Dessutom gör detta det möjligt för oss att testa att foga ihop de stickade bitorna på både längden och tvären innan vi bestämmer oss hur vi ska gå vidare.

Det får bli på längden.

Tvåfärgspatent är rätt så knepigt att foga samman om man inte vill att skarven ska synas /
The rib is tricky to join concealing the edges.

Vilken sida är upp och vilken är ner/ Which is up and down

Re Rag Rug X - lenghtwise or widthwise.

The material has quite some weight. As they are hand knitted we don't want them to be too large as it becomes heavy for the knitters. Each piece is 140x170 cm - an excellent size for a throw or bedspread. 

It also makes it possible for us to experiment on how to join the pieces - widthwise or lengthwise- before deciding on how to proceed. 

It will be lengthwise.

gömma under mattan?

Vi lägger de stickade styckena kant i kant och lägger kuddar/former under.

Kan en matta samtidigt vara ett täcke? Vi tänker att rent funktionellt så fungerar en picknickpläd som en matta som bygger ett rum där man vill stanna upp och vara. Är inte det då en matta?

I många länder sitter man på mattan på golvet när man äter och umgås. Vore det då inte bekvämt att ha något mjukt under mattan? Kanske kan man möblera en hel sittgrupp under mattan.

Vi tycker det är intressant när en matta inbjuder till någon form av aktivitet. Här känns det som om man leka runt eller halvligga och småsnacka.

Tre fina färdigstickade stycken har vi fått från Indien. Funderar över om vi ska foga ihop dem på längden eller bredden.

 


Sweep under the carpet? 

We place the knitted plaids next to each other and place cushions/shapes underneath. 

Can a rug at the same time be a blanket? We are thinking that a picnic blanket has the function of a rug, that creates a room in aplace you wish to spend some time. Isn't it then a rug?

In many countries the floor is a place to eat and socialize. Wouldn't it be an idea to place something soft under the rug. Maybe a a group of sofas and arm chairs could be swept under the rug.

We find it interesting when the rug invites to some sort of activity. On these knitted pieces you just want to play around or hang.

We have recieved three beautiful pieces of throw from India and are thinking if they should be joined on the width or the length.

Tvåfärgspatent från Indien

När vi var i Indien i våras betällde vi en kopia av vår patentstickade trikå"pläd".

I stället för att klippa remsor av T-shirts fick vi tag i överskott från trikåfabrikerna som vi fick hjälp att skära till på marknaden. Vi hade bara blått och vitt så provet fick bli i de färgerna.

Det första stickprovet kom i maj och såg så bra ut att vi genast beställde tre till - fast större och i svart-vitt som de skulle vara. Vår vän Muthu hjälpte oss att få tag i nytt överskottsmaterial och skickade det vidare till dem som sedan stickar plädarna för hand.

Stickerskorna själva har vi ännu inte träffat men om de vill fortsätta så åker vi dit.

When in India earlier this year we ordered a copy of our knitted plaid sample.

Instead of cutting rags out of T-shirts we used the ready cut excess from the factories we had when making Re Rag Rug II so the colours are blue and white

The first sample can in May and was satisfactory so we ordered three plaid size pieces in Black-White.
We have not met the knitters yet but hope to do so if they wish to knit some more.

Patentstickning - Re Rag Rug X?

Vi har stickat lite med trikåtrasor. Tvårfärgspatent, som är den mest elastiska teknik vi känner till. Precis tvärtom mot vad som borde vara en bra teknik för matta - eftersom vi hela tiden strävar efter att hitta tekniker som ger våra mattor en "stadig kropp". Vi vill ju att de ska bygga, ha lite tyngd och framför allt att de ska ligga still på golvet.Ändå har vi alltså stickat lite tvåfärgspatent. Kvaliteten är så elastisk så att den nästan "rinner ut", också pga materialets tyngd. Den blir oliksidig med en svart rand som dominerar ena sidan och en vit rand som dominerar den andra. Randen blir gles när det stickade stycken tänjs ut på bredden och förtätad där den sträcks på längden. Den är liksom levande.Men kan det verkligen bli en matta av det här?

 

 

We have done some knitting with T-shirt rags. A two-coloured rib, the most elestic techique we know. This is not the quality that should be good when creatig a rug - as we strive to find techniques that are steady. We want them to have weight and most of all lie still o the floor. Yet, we have knitted a very elastic knit. The quality is so elastic that is 'flows' , also because of it's weight. It becomes two-faced, with a black stripe that dominates one side and a white stripe dominating the other. The stripes expand when stretching the fabric in the width and contracts when pulled lengtwise. As if it was alive.The question is if this can become a rug?

Den stickade maskan

Våra Re Rag Rug-mattor springer oftast ur tidigare idéer och undersökningar.

Re Rag Rug VIII har motivet av stickade maskor, ett tema som Katarina B återkommit till gång på gång genom åren. Det är det där med maskans själva konstruktion som inte slutat att intressera, formen som kan binda sig själv på så många olika sätt. Maskans spänstiga form och den rörelse som finns i maskans konstruktion, förstärkt av materialet (garnets) riktningar.

Under Konstfackstiden i mitten av 90-talet, blev maskan huvudtema i ett under två somrar löpande fördjupningsprojekt. Undersökningar av stickningteknikers konstruktion, elasticitet och formbarhet  såväl två- som tredimensionellt.

Och nu är maskan motivet i en matta.

  

Or rugs often develop from previous ideas and experiments.

Re Rag Rug VIII has the motif of knitted stitches, a theme K. Brieditis has returned to many times.
The construction of the stitch itself has always intrigued her; the sticth that binds itself in a variety of forms.

When a student at Konstfack in the 90's, she used the theme of the sticth, investigating techinqes, construction, elasticity and ability to be shaped, two dimensional as well as three dimensionblev maskan huvudtema i ett under två somrar löpande fördjupningsprojekt. Undersökningar av stickningteknikers konstruktion, elasticitet och formbarhet  såväl två- som tredimensionellt.

Now the stitch is the design of a rug.