Elin Olofsson

Elin Olofsson bor i Stockholm, är född i Hälsingland, uppvuxen på Gotland och studerar nu på HV Skola. Där går hon den nya ettåriga stickutbildningen. Tidigare läste hon Textil produktutveckling med entreprenörs- och affärsinriktning på Textilhögskolan i Borås. Som examensarbete gjorde hon en kartläggning av svensk ull och dess framtida användning (länk till uppsatsen)

Hur går det för den svenska ullen? 

— Det finns ingen efterfrågan överhuvudtaget. 
Det saknas infrastruktur för insamling och sortering som hade gett den svenska ullen större möjligheter att gå på export. I min arbetsgrupp sökte vi även metoder som skulle kunna lyfta symbios mellan industri, konsthantverk för att öka användningen av den svenska ullen..
I Sverige är det främst köttet man vill åt och ullen blir en restprodukt. Endast få satsar på att få fram bra ull på sina får. Överskottet grävs ned eller bränns istället för att ta tillvara på den.

Har du alltid varit intresserad av ull? 

— Nej, inte som nu. Vi hade egna får när jag var liten men som vuxen har jag tagit det till mig på ett annat sätt. Då bodde vi på Gotland och mina föräldrar hade 100-200 tackor som gav mycket ull. De lönespann en del hos bl a  Östergötlands Ullspinneri men för det mesta tog mamma hela skinn som hon sydde pälsar och västar av. Tyskland var hennes stora marknad under många år. 

Vad gjorde du efter studierna i Borås?

— Jag tog en fältstudiekurs genom högskolan då jag sökte praktik på Wålstedts. Efter praktiken blev jag kvar och arbetade som ullspinnerska under ett år. Jag lärde mig att sortera och göra ullblandninar till de olika garnerna, att tvätta, plysa (maskin som river upp ullstapeln och fluffar upp ullen innan den skall in i kardverket), karda till förgarn och spinna – hela kedjan i ullhanteringen. När man spunnit garn kan man ju göra tvåtrådiga garn om man vill, båda S och Z-spunnet garn (Z-spunnet garn används till tvåändstickning). Därefter hasplas garnet till härvor som sedan tvättas så att all spinnolja går ur. Sedan kan man färga garnet. 

Är det på grund av ullen som du sökt dig till Stickutbildningen på HV?

— Ja, I Borås låg fokus på teknisk textil vilket jag aldrig föll för. Jag tycker också att det är spännande med hållbarhetsfrågor och skulle gärna arbeta med det. Jag vill verka för att bättre ta till vara de lokala råvaror som vi har, ullen är en av dem. Det finns fler positiva miljöaspekter av att hålla får då de klarar sig på naturliga betesmarker och håller landskapen öppna. Även om man har får för köttet så måste man klippa dem en gång per år, det är lagstadgat. Förr släppte fåren sin egen ull genom att gnugga sig mot träd men nu är fåren avlade ifrån det. Ullen är en bonus och ett fantastiskt material.

Vad gör du med kläder du inte använder längre?
— Jag lappar och lagar mina jeans och använder dem så länge jag kan. Jag sparar väl de flesta kläder som jag sen kan använda till olika saker. Annars går de till insamlingsorganisationerna. De senaste åren har jag minskat min klädkonsumtion och blivit alltmer medveten. Jag tänker efter innan jag köper. Om plagget skall hålla länge, då betalar jag gärna mer.

— Under utbildningen i Borås var jag engagerad i Rena Kläder som verkar för bättre arbetsförhållanden inom industrin i de textilproducerande länderna. Jag har alltid varit politiskt engagerad och väldigt intresserad av miljöfrågor inom olika områden. Vore jag inte textilare skulle jag nog vara trädgårdsmästare eller fårbonde.

Odlar du i stan?
— Nej men jag är är engagerad i Cyklopen som är ett kulturhus i Högdalen. Där har vi just startat en trädgårsgrupp för att börja odla utanför huset. Stadsodling är spännande och ett bra sätt att använda det offentliga rummet tillsammans i aktivitet som inte är kommersiell.
Hela Cyklopen-huset är som ett stort växthus, man kan odla inom- och utomhus. Nu jobbar vi på att få igång tomten inför sommaren.

Du har rest runt i Indien? Berätta om din textilresa till Indien
— Efter två backpackerresor runt i landet ville jag se något annat och planerade därför en egen textilresa. 2006-2007 spenderade jag fyra månader i Indien och besökte bl a Rajastan och Gujarat. Jag tittade efter olika tekniker som t ex tie-and-dye, blockprint, broderi och besökte kvinnorna i en stam i södra Gujarat som gör fantastiska folkliga applikationer. Och världens bästa textilmuseum måste vara det i Ahmedabad!

En av Elins stickade tröjor av svenskt ullgarn

Vad har du på golvet hemma?
— Jag har bara trasmattor som min mamma vävt.

Du har köpt en stickmaskin? Vad skall du göra på den?

— Jag vill sticka ylletröjor av svenskt ullgarn. 

Vad gör du år 2016?
—  Ingen aning, vad som helst! Jag skulle vilja kanske få igång en produktion av stickade ylletröjor och koftor av svenskt ullgarn. Det kanske blir andra produkter, det får vi se.