A. Palaniswamy

A. Palaniswamy

I mitten av 60-talet  befann sig A.Palaniswamy i tempelstaden Madurai för att sälja garner som hans far garnhandlaren köpt in. Han var där under sex månader - den tråkigaste tiden i hela hans liv. Han kunde inte förstå vad han gjort för att straffas så!

Drömmen var att bli pilot men det fick han inte. Hans pappa och bror tyckte att han kunde bli läkare eller möjligtvis revisor. Lyckligtvis, säger han, kom han inte in på utbildningen.

Han åkte tillbaka hem till Tirupur 1966. Hans bror hade då blivit vän med Sven Kempe från Sverige, som befann sig i Tirupur för att jobba med ett småindustriprojekt för Svenska Kyrkans mission. Sven var för många den första ljushylta person som skådats i den här trakten.  

De började umgås och började få en del idéer. "Allt bara hände, vi var ju bara pojkar och hade inget särskilt mål med det vi gjorde".
Sven trodde sig kunna sälja sandaler i Sverige, producerade av kastlösa i Tirupur. Palaniswamy blev exportör och Sven importör. Det blev början till deras snart 50-åriga samarbete och till det som utvecklades till företagen Emperor Textiles i Tirupur och Linum i Sverige.

De har haft många projekt ihop sedan dess, bl a en liten produktion av T-shirts. En tid sökte de även syfabriker i Maldiverna och på Mauritius. Sedan började de satsa alltmer på vävda tyger.

I början köpte och sålde de vävda metervaror från Kannanur i Kerala. Sedan skaffade de 10 egna vävstolar av den typen vi är vana att se i Sverige. Det var inte så populärt eftersom man traditionellt väver med i en gropvävstol, men man lyckades hitta 10 vävare som var villiga att prova.

1970 började de färga in sina egna garner, man utökade antal vävstolar och började så småningom sy färdiga produkter. Idag producerar Palasiswamy's fabrik Emperor textiles ca 250.000 meter tyg per månad.

Palaniswamy är fortfarande aktiv i företaget och den som har det högsta ansvaret även om sönerna nu sköter ruljansen. Han har ingen lust att sluta arbeta på länge än.

rep, trasa, lump

Idag fick vi hjälp att ordna ett möte med Sidhik som köper upp det mesta av Emperor Textiles' spill.

Han agerar mellanhand och samlar in industrispill från flera håll. Allt betalas per kilo och sorteras det på hans lager, i den närliggande staden Coimbatore, innan han säljer det vidare.

Vi ville ta reda på om han vet vad det blir av varje typ av spill efter att alla köpare tagit sin del. Vad används allt till?









































Rester av stärkt varp säljs som den är och man sätter upp den i mekaniska handvävstolar där allt hela varpen kan tas tillvara. Eftersom dessa kvaliteter är riktigt tunna blir det mycket skjorttyger.

Bra garnspill, som t. ex. rester på koner, säljs som de är och används till att väva nya tyger som t ex tunnare mattor, tabletter och klädtyger.

Mindre kvantiteter trådar och garn används bl a till repslagning för inhemsk försäljning.

Riktigt trassel och klippspill finfördelas till nya fibrer, förstärks med polyester och spinns till nytt garn.
Ibland färgsorteras materialet, ibland bleks det ner och färgas om. Dessa garner säljs till alla delar av landet. Det blir ett grövre, inte så starkt garn men kan användas till mattor och som inslag i vävar med varpeffekt som t.ex. vävda band.

Det spill som inte ens duger till allt det här är lump som sedan blir pappersmassa.

Sidhik köper också in trasiga kartonger som går till återvunnet papper och plast som smälts ner och blir ny plast.

Det måste förtydligas att detta handlar om spill från industrin, det finns inget liknande system för textilt hushållsspill. Man ser mycket skräp ute på gatorna; trasor, papper men framför allt plastpåsar och förpackningar. En del kläder tvättas, lagas och säljs vidare ute i byar och de lokala marknaderna. De flesta kläder används helt enkelt tills de tar slut, sedan blir de trasor som till slut kastas. 

Mindre kvantiteter trådar och garn används också till repslagning. Hemmets ko får t ex finfina grimmor, halsband, piskor och dekorationer.

Rep av garnspill från industrin

Alla  rester från produktionen samlas in och säljs vidare

 

Sydindiska mattor

I södra Indien används inte mattor av nödvändighet för kyla, det är alltid varmt. Oftast är golven kala.
Antagligen beror det också på att mattor kan vara opraktiskt när damm och den torra, röda sanden yr in i husen så fort man öppnar en dörr eller ett fönster.

När det är fest lägger man gärna ut randiga, vävda bomullsmattor. De är vackra och praktiska då man oftast sitter tillsammans på golvet. Sitter man ute erbjuds man mindre mattplättar att sitta på, endast för utomhusbruk.

De vävda stråmattorna som vi ser här och där kommer från södra Tamil Nadu och används för att sova på, ofta med en madrass ovanpå. 

Sådana här mattor ges traditionellt till brudpar efter bröllopet, en till bruden och en till brudgummen, numera mest som en symbol, inför bröllopsnatten.

Ibland duger ett vanligt tygstycke