Inte vilken trikåfabrik som helst

Det naturliga steget efter att ha tittat på var överskottet tar vägen är att besöka en trikåfabrik.
Vi vill veta lite om hur industrin fungerar, åtminstone ur en producents perspektiv.

Sedan tidigare känner KE Raju som äger Excel Deals, en fabrik som tillverkar trikå och stickade kläder. 1984 började han började arbeta med sin pappa som var garnhandlare och 1989 kom han till Tirupur, startade sin egen produktion av T-shirts av bomull (det som Tirupur är känt för).

Raju studerade handel men hans far var garnhandlare och vi får en ta del av en intressant del textilhistoria.

Från 1969 exporterade Rajus far bomullsgarn till dåvarande Tjeckoslovakien.
40 containers (!) skeppades varje månad och han reste dit minst 2 ggr per år för att besöka fabrikerna, för att förstå vilka kvaliteter de behövde, höra vad de tyckte om kvaliteterna, vad som kunde bli bättre.

Tjeckolsovakien hade en mycket modern och storskalig vävproduktion och det producerades metervaror, dukar, strumpor, de finaste näsdukarna i världen och mycket annat.

Muren föll och handeln kom till ett tvärstopp. I nästan två år sålde de nästintill ingenting.

Runt 2005 hade små företagare börjat ta över delar av industrin och nysatsat, vilket gjorde att Rajus far började en del garner dit igen. Han fungerade också som konsult mellan producenterna och nya leverantörer på marknaden i andra delar av världen.

Raju kände sig inte så lockad av utvecklingen av T-tröjeindustrin, ingen vill betala för en T-shirt. Det är en kapplöpning om det lägsta priset så han frågade sig vad han skulle göra. 1998 köpte han en liten fabrik utanför Tirupur och har de senaste åren arbetat med att utveckla produktionen till stickat i alla material. Från bomull och ull till silke och akryl, i alla grovlekar.

En fabrik blev tre och för två år sedan började Raju bygget av en ny fabriksbyggnad och även om den inte är helt färdigställd så är vi efter rundvandringen så imponerade!

En modern byggnad i tegel (en tradition från Kerala där Raju kommer från), solceller som driver utomhusbelysningen och lamporna för nödutgångar, ett minivind... som förser solcellbatterierna med extra laddning. Fläktar, uppehållsytor, ett boende för de kvinnliga anställda och matsal med fri mat.

Strömförsörjning är ett mycket stort problem för alla i området och strömvabrott på mer än 12 timmar per dag är mer regel än undantag. Dieselgeneratorer är den kostsammma lösningen och även om Raju är mycket medveten om att hans solceller inte kan driva hela fabriken är det ett ställningstagande i rätt riktning.

Andra problem i denna stad som myllrar av aktivitet är arbetskraft. Det finns inte tillräckligt och de som vill arbeta som skräddare blir färre. Andra branscher lockar mer och att vara skräddare har inte hög status alls. De flesta som arbetar i denna fabrik är från norra Indien, till stor del för att de har mer kunnande om att sticka med grövre kvaliteter.

Spillet då vad gör han med det? Jo, det vita sorteras från övriga färger eftersom det har ett högre kilopris, det packas i säckar och en gång i veckan hämtas det. 

Vad Raju vet går en del till lump och används i handgjort papper, en del fördelas till fibrer och spinns tillsammans med polyester för att bli starkare till nytt garn, dock av en ganska grov och låg kvalitet.

Det här vill vi förstås veta mer om ...