Fransar från Klippan

Igår kom ett stort paket till dörren, fylld med avklippta stadkanter från Klippans fabrik i Lettland. Det är rester från deras ylleplädstillverkning.

Det är inte direkt självklart vad vi ska kunna få till för en matta av detta...

Hade vi använt vävstol i projektet hade det självklara varit att väva mattor av dem. Något som Lena Bergström (i samarbetet med HV) redan gjort i mattan af Norrland för Klässbols linneväveri. Där har hon tagit tillvara spillet från vävningen av möbeltyget Norrland, också det i egen design. 

Men nu är det ju så att vi inte använder vävstol i Re Rag Rug, så det blir till att klura lite.

Vi började med att färgsortera. Det dammar väldigt mycket så vi höll oss utomhus när det blev uppehåll i höstregnet.

De randiga bitarna känns logiskt att utnyttja på ett sätt där det går att ta tillvara färgfälten.

När man gör kavelfrans får man ju fransar som ser ut ungefär såhär och som man sedan brukar sy ihop sida vid sida för en tjockare frans. Vi testade detsamma med de här bitarna och sydde ihop dem på maskin. 

Det funkade bra och skulle kunna användas både som infällning i sömmar och en hel del annat.

Sen testade vi fingervirkning.

Det gick fort att få upp en tjock och bulkig bit. De tunnare fransarna lämpade sig bäst då de tjocka blev aningen groteska. Skulle nog kunna funka på något sätt.

Vitt funkar alltid men det här provet blev rätt läskigt.

Sen testade vi att sno dem och göra fransiga rep/snoddar. 

Snodden gjorde materialet fylligt och stadigt men det måste finnas bättre sätt att sno och tvinna på än så här. Vi vet att det finns utrustning för repmakeri och att det i princip handlar om roterande krokar. 

Vi tog borrmaskinen och en virknål.

Sedan en fyrfläta

Voilà! I kombination med vitt blev de spräckliga trasorna vackra, särskilt till höstens färger härutanför.  

Trasor i gåva

Vi har fått någonting lite speciellt i gåva.

En vän till oss, Anna, miste nyligen sin mamma efter en längre tids sjukdom. Hon lämnade efter sig många lådor med mattrasor som vi nu har fått ta hand om. 

Alla trasor är fint upprullade och sorterade efter färg.

Evans med en av många kartonger

Så här berättar Anna:

Mamma hette Ingrid Ahlström. 
Hon vävde mycket mattor av trasorna, ofta i rosengång med svart varp. Senaste åren hade hon ofta svårt att väva eftersom hon blev så trött av alla behandlingar, men hon pratade senast i februari om att hon skulle väva mer för att få upp flåset och för att hon inte skulle gå på någon behandling längre. Nu blev det ju inte så. 
I hennes vävstol fanns flera färdiga mattor och en som hon höll på med. Vävningen var lite meditativt för henne och hon vävde ofta under den tid jag bodde hemma. 

Det är något aldeles speciellt med mattrasor klippta av gamla kläder och tyger:

De bär sin historia och minnet av de textilier som de en gång var. Den fina sommarklänningen, favorittröjan, pappas skjorta, mormors lakan...  

Och så det här med själva insamlandet/tillvaratagandet - känslan av värdet i av att ta hand om.

Utmaningen i det kluriga klippandet för att smartast ta tillvara de bästa bitarna.

Det meditativa i det omsorgsfulla nystandet.

Och så till slut fyller de en hel låda, full av möjligheter. Nya möjligheter av det som var förbrukat. 

Vi har efter Annas mamma fått en hel fylld, färdig palett med färger. Vi känner oss hedrade och sugna på att sätta igång för det här är en utmaning.
Kommer vi kunna hitta någon ny textil teknik som kan ge de här trasorna ett nytt värdigt liv,
på Re Rag Rug-vis?