Varv efter varv

Vi tråcklar oss fram

Vi vill ha ett uttryck som bygger på mötet mellan vårt spunna ryagarn och det släta klädet.

Provar oss fram med olika mönster och grovlek genom att tråckla oss igenom tyget med de lurviga svansarna (obs! inte pudel)

Från sängen till golvet

I Sverige och Norden har flossaväven varit ett värmande sängtäcke, som användes med luggen nedåt, och förekommit sedan början av 1400-talet.

Första gången man hör talas om ryor är i Vadstena klosterregler gällande systrarnas sängkläder. Över sig skulle de ha ett kläde av vitt vadmal. Därtill en rya dvs ett luggigt täcke.

Traditionen har utvecklats från praktiska slitryor till praktfulla prydnadsryor.

Slitrya  (1770-tal) från Upplandsmuseet

Praktrya (1900) från Nordiska Museet

På golvet landade ryamattan långt senare och då hade trasmattan först gjort sitt intåg som golvprydnad (efter att också ha börjat som trasväv för bädden), i slutet av 1800-talet.

Trasrya Inköpt, 1930-tal, Nordiska Museet

Baksidan av samma rya, botten i Gåsöga

Vi tänker gärna på namn som Elsa Gullberg, Viola Gråsten, Marianne Richter och förstås Märta Måås Fjetterström när vi ser ryamattor från det moderna 1900-talet.

Elsa Gullberg, 1958

Fantasi, Viola Gråsten 1950-60-tal, NK Textilkammare

Lägg till bildtextFjädern,
Grön av Marianne Richter för MMF

Fåren, Märta Måås Fjetterström, 1930

Rya + filt

Efter att ha provat oss fram med ryagarnet på alla möjliga sätt bestämde vi oss för att inte använda det i kombination med vita filten till den här mattan.

Vi tror att det vita kommer att bli bättre om det får spela huvudrollen i en egen matta.

Lyckligtvis har vi också en del stuvbitar i kläde från Klippan som passar tekniken vi bestämt oss för bra.

 

Spökplumpen slog sig ner en stund