Vattenbrist

Tirupur ligger i ett område som är torrt, det finns inte några floder att hämta vatten ur.
Allt behov av vatten för lokalbefolkning och industri tas ur grundvattnet.

På slutet av 1980-talet hade staden en boom i T-shirtproduktion och blev en av världens främsta exportörer av T-shirts. (Kina är världen största producent av T-shirts och på andra plats ligger idag Bangladesh. Indien trea.)

Denna boom innebar en drastisk minskning av grundvattennivån i Tirupur med omnejd och akut vattenbrist blev resultatet.

Lösningen för industrin var vattenreningsverk för att rena och återvinna vatten. Större företag investerade i egna reningsverk och Emperor Textiles var 1994 först i Tirupur med detta och blev  i princip självförsörjande med vatten. 

Staten har också kommunala reningsverk för mindre färgerier som inte kan bekosta det själva.

Problemet var dock inte helt löst. Alla följde inte lagstiftningen, 2012 uppgick antalet färgerier till 780 st och de som fuskade var långt fler än de som gjorde rätt.

Bönderna hade fått nog och drog delstaten inför rätta för att de lät föroreningen fortsätta.

Det blev ett fall i domstolen och alla färgerier stängdes under tiden utredningen pågick. Även de färgerier som skött sig stängdes och man fick söka alternativa platser över hela landet att få sina garner infärgade för att hålla leveranstider. Eller försöka mildra slaget.

Efter 6 månader fick de första färgerierna klartecken att sätta igång igen och Emperor Textiles var det 3:e företaget att öppna.

Idag är 240 privata färgerier godkända och 10 kommunala.

hos vävfabriken

I Tirupur finns en enda etablerad fabrik för export av vävda tyger. Det är Emperor Textiles som sedan slutet av 60-talet har samarbetat med Linum.

Det började med Palaniswamy och Sven Kempe (som besökte oss för ett par veckor sedan). De hade redan då egen infärgning och all vävning skedde för hand. Fram till 2001 var Linum Emperor Textiles enda kund så samarbetet mellan de två företaget är nästan som ett joint venture.

Idag drivs fabriken, som innefattar färgning av garn, vävning av tyger och sömnad, av sönerna Karthikeyan och Krishnaraj.

Karthikeyan, Palaniswamy och Krishnaraj

Karthikeyan som är den äldre brodern är utbildad textilingenjör för att det var planerat att han skulle ta över. Han kom in i företaget 2000 och det var i och med att han började arbeta som han egentligen började intressera sig för textilproduktionen. Karthikeyan tar hand om vävning, kvalitetsutveckling och marknad.

Krishnaraj är utbildad i business och dataprogrammering. Det var inte självklart för honom att jobba inom textilbranschen men eftersom han ändå hade tänkt sig någon typ av företagande var det naturligt att gå in i familjeföretaget. Krishnaraj sköter finanser, it-frågor och den del av produktionen som rör infärgning.

Sedan bröderna började arbeta tillsammans har de utvecklat företaget genom att utöka produktionskapaciteten och söka nya samarbeten.  Nu producerar de också kvalitetstyger för skjortor som exporteras till Italien, bäddtextilier av linne till USA och en mindre del accessoarer och plagg till Australien och Tyskland.








Hur går det till i deras bransch med överskottsproduktion och vad gör de med sitt spill?

Emperor Textiles har ett generell påslag på 5% överproduktion.

I och med att produktionen övergått från handvävning till maskinvävt genereras mycket mer spill.

Produktionskedjan är lång: från fiber till spunnet garn, infärgning, uppsättning av varp, till vävning, processer, tillskärning och till sist sömnad av produkt så är minst 25% spill. Detta inkluderar också 'osynligt' spill: trådändar, ludd vid tvättning mm.

Infärgningsspill som mest handlar om infärgningsfel säljs vidare lokalt. Det kan ha blivit ojämnt infärgat eller att färgen fått fel nyans än specificerat.

Varpändar och garnrester säljs vidare per kilo och hämtas upp av handlare av just detta.
Vid vävning med entrådiga varor måste den klistras (stärkas) och vid varje uppsätting behövs 35 extra varp som sedan klipps av och och rullas ihop till stora bollar.
Detta spill tas tillvara av andra som köper in dem och sätter upp i hand- och mer mekaniska vävstolar. På så vis och produceras tyger för sömnad av t.ex. skjortor till den lokala marknaden.

Vävt överskott och spill säljs också av lokalt efter en tid i lager. Avklippta stadkanter packas i säckar direkt i vävfabriken och klippspill packas vid syfabrikerna.

Stadkanter - finfint material

spill blir nya T-shirts

I morse på marknaden hittade vi några återförsäljare av mindre bitar trikåspill. Bland dem fanns en skräddare som sydde ihop mönstrade bitar till T-shirt som de sålde buntvis - alla med blandade mönster mixade i massa varianter - ett mönster fram, ett annat bak, ett på vardera ärm och så runt halsen.

Väldigt slumpvis ihopsatta, tyvärr väldigt dåligt sydda men väldigt charmiga.