Re Rag Rug XI - Nomad

Vår elfte matta påminner oss om en fäll.
Kombinationen av materialen, färgerna och den enkla tekniska lösningen gör att den känns ursprunglig och som hämtad ur naturen.  

Vi kallar den Nomad.

Sista fixet med Re Rag Rug IV /Arkipelag

Fåll på Pepita

Fram till nu har vi inte kunnat bestämma oss för om vi skulle behålla den ojämna trasändarna på vår Re Rag Rug III / Pepita  eller inte.

Efter en del velande hit och dit viker vi nu in ändarna till en udd som förtydligar bindningen. Efter att ha sytt in alla kanter och fäste sedan fast ett mellanlägg för att ge mattan extra stadighet. Nu saknas bara fodret.

Sarin Tasnathepgamol

Sarin Tgamol  (förkortad variant av hennes långa efternamn) kommer från Bangkok i Thailand  men har bott i Stockholm i tre år då hon studerat textil på Konstfack, Masterprogrammet.  Hon är också utbildad arkitekt och landskapsarkitekt på Chulalongkorn University i Bangkok och har arbetat på arkitektkontoret DBALP. 
Sedan början av augusti har hon varit här och hjälpt oss flera dagar i veckan.

(Sarin talar engelska så vi har översatt samtalet med egna ord.)

Varför ville du praktisera hos oss?
- Katarina B har varit min handledare på Konstfack och jag var på Shiboriutställningen där Re Rag Rug V visades. Därför kände jag till ert projekt. Jag gillar det verkligen och har följt bloggen.
Att få en påminnelse om hur vi slösar med material och resurser är mycket värdefullt. Många intressanta sätt att återanvända textil. Jag tror också att tanke- och arbetssättet kan omsättas inom andra områden.

När föddes ditt intresse för textil som uttrycksform?
 Jag jobbade tidigare på ett stort arkitektkontor i Bangkok. Där lämnades ingenting åt slumpen, det togs beslut om minsta detalj och allt skulle vara perfekt. Jag planerade hotellresorts och bostadsområden och fick snabbt ett stort ansvar. Jag lärde mig mycket otroligt mycket. Så efter bara några år kände jag att jag tappade energi, lite varje dag, medan mina kollegor verkade konstant engagerade i vad de höll på med och jobbade långt in på kvällarna.

Arbetet som arkitekt utfördes till allra största delen på dator. Allt ritades i 3D- format och väldigt sällan bygger man modeller. Jag saknade alltmer att arbeta med händerna och anmälde mig till en kurs i vävning. Där var det plötsligt som om tiden stannade! Det var inspirerande och spännande och gav mig ny energi. Jag ville lära mig mer om vävning så jag bestämde mig för att att söka kurser i Sverige.

Varför Sverige?
- Jag ville studera någonstans i Europa. En väninna till mig var redan student  på Konstfack och hon rekommenderade det.

KB: När jag träffade dig första gången så berättade du lite om hur du fascinerades av träd och hur naturen påverkas under tid ...?

Ja, trädet är det viktigaste elementet i landskapsarkitektur och det är viktigt att veta hur det kommer se ut om ett år, 5 år 10 år. Vart tar rötterna vägen och hur påverkar de byggnader de växer under, hur förändras färgen under ev blomning och under olika tider av året? Som landskapsarkitekt måste man tänka på hur förändringar sker under tid, vilket fascinerar mig. 

Samma fascination upplever jag när jag ser hur färger förändras i ett färgbad. Tyget blir mitt träd i mitt textila skapande.
Jag började med indigo och shibori och upplevde hur färgerna förändrades hela tiden mellan blått och grönt och blått igen och grönt. När det sedan torkade antog det ytterligare en ny färgton... I färgeriet blir man ständigt blir överraskad av resultatet. Jag tycker om att lämna över en del av arbetet åt slumpen där jag inte kan styra. Hur man än planerar så finns där oftast överraskningsmoment som inte går att förutse.

Till mitt masterarbete på Konstfack plockade jag löv att brodera på. Stygnen hade samma färgton som bladet hade när det plockades. När lövet sedan torkade och skiftade struktur och färg satt stygnen kvar. Det gav lövets förgänglighet en dimension till.

Löv i Sverige är så små i jämförelse med löv och blad i Thailand. Det är en av många skillnader jag upplevt under min tid här.  Jag har verkligen påverkats av årstidsväxlingarna i Sverige. De är så dramatiska! Jag kommer att sakna att se snö nu i vinter, när jag åkt tillbaka till Thailand, men har tagit massor av bilder av snö. - Det närmaste jag kommit snö tidigare är när min pappa brukade frosta av frysen och lade all is i en hink. Vi gjorde snöbollar av den när jag var liten.

Vad har ni på golvet hemma?
- I vardagsrummet har vi en thailändsk handvävd matta i bomull, som en trasmatta faktiskt. De görs nog av både nya och gamla tyger beroende på var i landet de är tillverkade. Vi har också flera stråmattor och mattor av vattenhyacint som används både inne och ute. Små dörrmattor finns det också i alla hus.

Vilken funktion fyller mattorna i ditt hem?
- De är dekorativa och definierar ett rum i rummet. Det är också skönt att sätta fötterna på något mjukt under bordet.

Handlar du second hand?
- Ja, både i Sverige och i Thailand. När jag var student gick vi ofta på secondhandmarknader på jakt efter fina saker, det var som en skattjakt. 

Det finns en stor marknad på landsbygden där det säljs kläder och accessoarer till återförsäljare.
Där finns plagg från Korea, Japan, Kambodja. Det är både människor med och utan pengar som handlar second hand. Vintage shopping börjar också bli vanligare i Thailand.

Människor är intresserade av att göra om saker. Man syr om kläder för hand och deltar i workshops och besöker hantverksateljéer för att lära sig mer. Tidigare tyckte man att handarbete var något för den äldre generationen men nu finns ett nyvaknat intresse för att lära sig hantverk. Både i stad och på landsbygd.

Vävning är annars stort i Thailand, det är vår tradition i klädedräkt och tygframställning. Silke är vanligt men jag tycker om att jobba med olika material.

Hur ser din närmaste framtid ut? 
- Jag är på väg hem till Thailand nu och skall starta mitt eget företag. Jag vill utveckla mitt eget formspråk och kanske skall jag prova att brodera på stora tropiska blad istället för små svenska löv. 

Jag skulle vilja utveckla min design i samarbete med lokala producenter. Lokala producenter säljer både lokalt och till turister men ofta väver man sådant som inte hittar köpare. I Thailand gillar man elefanter men att bara göra saker med guldelefanter funkar inte i längden - kunderna kan kan inte köpa bara för att vara snälla. De kan behöva hjälp att utveckla sina produkter.  Jag ser att jag kan vara den personen som stödjer en utveckling där design kommer in som en viktig del av produktionen. 

Vad gör du år 2015?
- Då finns mitt företag och jag hoppas kunna arbeta
med internationella samarbeten i olika delar av världen. Och jag kommer definitivt tillbaka till Sverige!

med Sarin på Zetas

Strålande höstdag i Stockholm.
Den sista dagen som vi har Sarin här för nu åker hon tillbaka till Bangkok.

Vi åkte för att äta lunch på Zetas och njuta lite av höstens löv och färgprakt. 

- Vi kommer att sakna dig här Sarin. Tack för all din hjälp - och lycka till med alla dina planer!

Varv efter varv

Vi tråcklar oss fram

Vi vill ha ett uttryck som bygger på mötet mellan vårt spunna ryagarn och det släta klädet.

Provar oss fram med olika mönster och grovlek genom att tråckla oss igenom tyget med de lurviga svansarna (obs! inte pudel)

Från sängen till golvet

I Sverige och Norden har flossaväven varit ett värmande sängtäcke, som användes med luggen nedåt, och förekommit sedan början av 1400-talet.

Första gången man hör talas om ryor är i Vadstena klosterregler gällande systrarnas sängkläder. Över sig skulle de ha ett kläde av vitt vadmal. Därtill en rya dvs ett luggigt täcke.

Traditionen har utvecklats från praktiska slitryor till praktfulla prydnadsryor.

Slitrya  (1770-tal) från Upplandsmuseet

Praktrya (1900) från Nordiska Museet

På golvet landade ryamattan långt senare och då hade trasmattan först gjort sitt intåg som golvprydnad (efter att också ha börjat som trasväv för bädden), i slutet av 1800-talet.

Trasrya Inköpt, 1930-tal, Nordiska Museet

Baksidan av samma rya, botten i Gåsöga

Vi tänker gärna på namn som Elsa Gullberg, Viola Gråsten, Marianne Richter och förstås Märta Måås Fjetterström när vi ser ryamattor från det moderna 1900-talet.

Elsa Gullberg, 1958

Fantasi, Viola Gråsten 1950-60-tal, NK Textilkammare

Lägg till bildtextFjädern,
Grön av Marianne Richter för MMF

Fåren, Märta Måås Fjetterström, 1930

Rya + filt

Efter att ha provat oss fram med ryagarnet på alla möjliga sätt bestämde vi oss för att inte använda det i kombination med vita filten till den här mattan.

Vi tror att det vita kommer att bli bättre om det får spela huvudrollen i en egen matta.

Lyckligtvis har vi också en del stuvbitar i kläde från Klippan som passar tekniken vi bestämt oss för bra.

 

Spökplumpen slog sig ner en stund

Re Rag Rug IV - Arkipelag

Vi tog fram vår fjärde matta, Re Rag Rug IV, för att göra några småjusteringar och våtsträcka den inför fodring. Den påminner oss om vatten och berg, djup och grund, sjögräs och stenhällar. Det gungar lite under fötterna när vi tittar ner på den. Vi tror att vi döper den till Arkipelag.

Re Rag Rug X slingrar sig omkring

Re Rag Rug X slingrar sig omkring här i ateljen. Vi har döpt den till Sqeeeze.

Möte av kontraster

Kan vi kombinera stadkanterna med den vita filten på något sätt ...?

Fläta pudel/Hitta hunden ...