1 km överskott

Idag har vi varit på en marknadsplats för överskottsproduktion från industrin.



En kilometerlång gata med försäljning av tygbuntar och säckar med trikå, trikåremsor för halsringningar och kragar för pikétröjor. Resår finns också att köpa, med eller utan märke.

Många fabriker överproducerar metervaror för att säkra leveransantalet gentemot beställaren. Överskottet hamnar här liksom tyger med tryckfel, de som fått fel nyans i infärgningen eller har andra defekter.

Det händer också att beställaren ändrar sig och inte vill ha tyget de först tänkt, eller att de avbeställer för att leveransen har blivit för sen för att komma i butik i tid.

Tygerna säljs per kilo och köparna är mindre producenter som tillverkar kläder för den indiska marknaden. Därför finns också alltid basfärger till försäljning, gjorda enbart för denna marknad. De tygerna är fint packade i plastpåsar till skillnad från överskottsmetrar som kommer buntvis.

Ibland kommer överskott från industrin osorterat i stora säckar. Då finns det dom som arbetar med att sortera stora, mellanstora och små bitar från varandra i nya säckar och sedan säljer dem vidare, i olika prisklasser.

Hyllmetrar av färdiga pikékragar i alla färger man kan tänkas behövaRemsklippning

dröm eller mardröm ...?

The street is one kilometer long with small outlets of jersey fabrics in bundles, in sacks and in smaller pieces for collars. Elastic band is also availbale, with or without branding.

Most factories over-produce fabrics in order to secure the order quantity to the buyer. The excess ends up on this street along with fabrics with defects such as printing and dyeing mistakes.

Not out of the ordinary is also that the buyer changes the order, cancels the order or that the deliverytime cannot be met (which means prodcts will not be in store in time).

Excess fabrics are sold by kilo and the buyers are local producing clothes for the Indina market. 

There are always basic colours availbale, made only for this market. Those fabrics are neatly packed in plastic bags, as opposed to the excess that comes in loose bundles.

Sometimes excess comes as waste, unsorted form the factories. There are people workig with sorting large pieces from medium size pieces and small pieces. These are again sold and have the price varies according to size. 

Trassel

Indien är ett riktigt återbruksland. Allt tycks ta vägen någonstans, väldigt lite går till spillo oavsett material.

På väg från marknaden åker vi förbi några äldre damer som sitter på gatan och drar i något. Just när vi passerat ser vi att de repar upp tyger. Det är mindre bitar i olika former av klippspill.

Kvar blir trådarna i ett trassel och det är just det som produkten blir: Trassel, som används för att putsa maskiner, bilar och annat. Det säljs sedan vidare per kilo.

Vi tänker att det är ganska mycket småbitar som måste repas upp för att får ihop en trasselvolym på ett kilo.

Anlänt trikåstaden Tirupur i Tamil Nadu

Vi är just anlända till Tirupur i södra Indien och vår vän Muthu mötte oss på flygplatsen. Det känns som om vi måste ta tillvara varje minut av de 5 dagar vi har här.



Staden vi besöker är en stor tillverkningsstad för trikåvaror som sedan exporteras till världens alla hörn. Vi vill ta reda på vad som händer med spillet från industrin. Hur tas den tillvara lokalt? Kanske finns det intressanta tekniker att lära av?

Vi vet att de är mycket duktiga på att ta tillvara nästan allt material som kommer från fabrikerna här i Indien. Det finns marknader för spill och överskottsmaterial av alla sorter (inte bara textil). 

Vi vill veta hur och till vad det används.

Första anhalten är stadens största textilvaruhus Chennai Silks där man framförallt säljer sidensaris och churidas (ett set av tunika, byxor och sjal) och festkläder men även västerländska kläder och hemtextilier.

Man blir överväldigad av utbudet och glittret, alla som handlar och lägger mycket tid på att välja de rätta plaggen. Att matcha färger och mönster är en mycket viktig del av klädkulturen.

Däremot är inte kvaliteten av tyg och sömnad alltid lika viktigt. Liksom hemma är det ofta designen som avgör vad man väljer att köpa.

Redan i trappan upp trillade vi på några ihoprullade småmattor som såg lite intressanta ut. Vi öppnade och de visade sig vara glest vävda av helsyntetiska, avklippta stadkanter från beklädnadstyger, limmade mot en grov kanvasbotten.Sen hittade vi två varianter av trasmattor, vävda med trikåinslag till små dörrmattor. Även dessa väldigt glest vävda vilket gav en sladdrig kvalitet.

2 dagar i Delhi

Anlände Delhi fredag morgon, tre på morgonen svensk tid.

Möttes av den största heltäckningsmattan vi sett. Kilometervis täckte den golven i ankomsthallarnas korridorer.

Mot Delhi i gryningen.

Vi tillbringade två fullmatade dagar i Delhi. Besökte marknader, hantverksbutiker och den stora hantverksmässan som pågår just nu. 

Efter timmar på mässan är det slående hur många av de produkter som vi ser och omger oss med dagligen, som är tillverkade i indisk hantverksindustri. Allt från glas och porslin till möbler, lampor och inte minst textil i alla former.

Mycket av det vi ser är tillverkat speciellt anpassat för export men till största delen är utbudet fortfarande mycket traditionellt indiskt. För oss var mest de gamla indiska teknikerna spännande att titta på, som t ex blocktryck och vissa broderier. Hantverk som som både bevaras och utvecklas.

Dilli Haat, hantverksmarknad.  Största utbudet av kashmir, pashmina, fårull, jakull, siden, sammet, trasa och lump. Broderier, vävnader, stickat, virkat, tryckt, sytt och knutet. Mycket är hänförande vackert!

Utan några som helst kunskaper om textil kan man bli totalt förd bakom ljuset. Alla kvaliteter är inte alltid vad de utges för att vara. Efter en stunds förhandlande om både pris och kvalitet går vi nöjda därifrån med ett par vackra sjalar i påsen.Vi reser vidare uppfyllda av intryck och oerhört inspirerade!

För oss är carpets unlimited

Modecenter i snöslask

Kalla det resfeber eller sista minuten uppdatering...

Vi hann med en visit på Modecenter i snöslasket med förhoppning om att lyssna på Ander Kärrman, textilkonsult på Textile Support seminariet Andra chansen återvinningsmaterial i modebranschen- hur man kan använda återvunnet materila till nytt mode. Dessvärre fullbokat.

Däremot hittade vi inte tid till Möbelmässan, det hade behövts en hel dag så det får bli nästa år. 

Nu till solen!

Re Rag Rug IV färdigbroderad

Så där ja - nu är sista stygnet sytt 

Väldigt roligt har vi haft när vi gjort den här. 

Det är som vanligt lite synd att sluta med en teknik just när vi kommit igång och sett nya möjligheter med den. Vi blir ivriga på att ta nästa steg och gå vidare. Likadant efter varja matta. Men så funkar ju Re Rag Rug det här året för oss: vi fokuserar på att hitta användbara tekniker i första hand. Ny design och utvecklingen kommer i nästa steg. De nya ideerna, möjligheterna och erfarenheterna sparar vi till dess. Riktigt färdig är mattan inte riktigt än, för den kommer behöva sträckas och monteras/fodras för att bli slät och jämn.Vi har god lust att också bygga vidare på den också - Utvidga den och göra den större, låta färgerna vandra vidare, bre ut sig. Vi får väl se hur det blir med den saken.  

Sven Kempe

Idag hade vi besök av Sven Kempe på Linum som vi båda har känt och arbetat för i många år. Katarina B som formgivare i ca 17 år, sedan sin tid som elev på Konstfack.
Katarina E arbetade för Sven som produktutvecklare på Linum i 12 år.

Den här veckan är vi på väg till Indien med Re Rag Rug och det är extra roligt att träffas och prata om Indien, hur Sven i januari 1966 reste dit vilket sedan ledde till att han startade Linum, vikten av bra relationer och god design.

Innan vi hunnit sätta oss säger Sven att "Indien är som en myrstack,  fyllt av kreativitet och fascinationen av att allt är på väg och tar vägen någonstans " och att  "om ett behov uppstår (som det gör världen över) finns det alltid någon som tar tag i det. Hittar på en lösning."
Nöden är, som vi sagt så många gånger, uppfinningarnas moder och Indien är ständigt redo att förändras.

Han drar sig till minnes det absolut motsatta förhållandet vid en resa till Sovjetunionen 1989 för att undersöka möjligheterna att göra hopfällbara barnvagnar (här måste vi fylla i att Sven är idédriven och alltid har många projekt på gång, allt från barnvagnar och blöjor till kylcontainrar och vattenrening).

Trots att det var så sent som 1989 och landet var i förändring producerade man barnvagnar anno 1920-tal och det var omöjligt att ändra på. På sin höjd importerades vagnar från Östtyskland av 1930-talsmodell. I samma byggnad producerades av gammal vana skidor modell Gustav Vasa trots att ingen ville använda dem.

Tolken som de hade med sig sa att det skulle dröja 50 år (!) innan någon förändring skulle ske, detta till skillnad från de 5-10 år Sven gissade att det skulle ta.

Tillbaka till Indien. Det  var inte entreprenören eller företagaren Sven, 22 år, som drogs dit utan ett sex månaders småindustriprojekt för Svenska Kyrkans mission. Utbildad lågstadielärare, för att det är det viktigaste yrke en man kan ha, var det också viktigt för honom att göra nytta. Inte för att han säger att han trodde att han skulle uträtta så mycket under den korta vistelsen. Resan fick han bekosta själv men fickpengar tillhandahölls.
Projektet var i Palam, en liten by utanför Tirupur där man tillverkade tvålar och lädervaror. Det bedrevs ett mindre jordbruk och det fanns ett tegelbränneri. Tegelbrännarna var också duktiga på att fånga kobror! Det fanns i detta lilla samhälle också två vävarfamiljer.
Garveriet sköttes av kastlösa och där fanns tre personer som tillverkade sandaler.
Det gick till så att en kund kom, foten ritades av och tre dagar senare kunde man hämta sina färdiga sandaler.

Här tog entreprenören Sven sina första sandalprydda steg och han fick idén att sälja dem även i Sverige. Eftersom projektet inte kunde bedriva export fick han lösa problemet på egen hand och den nyfunne vännen Palaniswamy blev exportör och Sven blev importör.

Sandaler och tvålar tillverkas fortfarande på Palam. Hur sandalerna blev tyger som blev Linum skall vi berätta mer om snart. Liksom om ripsmattorna som blev ett av Linums signum.

Synnöve Mork och Gunilla Lagerhem Ullberg

 

Synnöve Mork

Utbildade sig på Konstfack någon gång i slutet av 70- början 80-talet.

Synnöve är designer av textil och mönster, utställningsarkitekt åt företag, butiker, mässor, fotografer och inredningstidskrifter. Hon har varit lektor i textil design på Konstfack, designkonsult åt butiker och företag och en hel del annat genom åren.

Hennes mönster och otaliga varianter av ränder känner man igen bl a på Linum och IKEA. i dem ser man tydligt hennes skicklighet i konsten att kombinera balans, proportioner och rytm.

Synnöve arbetar en hel del för IKEA, både som designer och som övergripande koordinator av alla textila produkter i varuhusets sortiment. Hon berättar att hon just utarbetat en produkt som hon inte får berätta om riktigt än, men den kommer att tillverkas i ca 13,5 miljoner meter. ( !!!!)

Hon samarbetar gärna med andra. T ex gör hon just nu, tillsammans med Tom Hedqvist (10-gruppendeltagare, tidigare professor Konstfack, rektor på Beckmans och numera chef för Röhsska museet i Göteborg) en utställning på Nordiska museet, som kommer att heta ränder, rytm, riktning. Den öppnar den 4 oktober och man kommer att kunna se både nya produkter och en hel del fynd som Synnöve och Tom rotat fram ur museets egna samlingar. Ränder på längden och bredden. Dessutom lite tankar och fakta om varför och varifrån olika ränder uppkommit och uppkommer.

Till utställningen kommer det en bok, med texter av Kerstin Wickman, Sara Christoffersson och Susanne Helgesson m fl.

Påslakan med mönster BJÖRNLOKA, av Synnöve Mork för Ikea

Gunilla Lagerhem Ullberg

gick på Konstfack under ungefär samma tid som Synnöve.
Hennes ex-jobb var dubbelvävda trasmattor i ränder och rutor, mönster som hon 3 år senare tog med sig in i samarbetet med Kasthall.

Direkt efter skolan började hon jobba med IKEA och sedan NK:s mattavdelning (-Mycket blommiga handknutna mattor från Indien). Hon gjorde också några design åt Hemslöjden – en knuten rya och en röllakansmatta.

Sedan började hon på Kasthall, där det första hon gjorde var att utveckla Häggå-programmet utifrån mattorna i sitt ex-jobb på Konstfack. Det blev en serie hårgarnsmattor; Prick, Rand, Gåsöga m fl.

Nu har hon som chefsdesigner arbetat med och utvecklat design och kvaliteter i företaget Kasthall i 26 år.

Gunilla berättar bl a om en jeanstrasmatta i gåsöga som hon ville ta fram och svårigheterna i att hitta ett lämpligt material med den färg som hon ville ha. Först köptes ett fint kypertvävt denim in från Japan, som sedan skars i remsor och provvävdes. Förutom att tyget torrfällde blev inte heller resultatet bra med tygets två olika sidor. De jagade länge och provade mycket innan de hittade en tuskaftsväv med jämnfärgad bak- och fram-sida men som ändå gav samma känsla som denim.
  Ingrid hette designen och G föreställde sig att det handlade om "Ingrid som kom från Lappland", där gåsöga förekommer mycket, som flyttade till storstan och förvandlades till en storstadsmänniska – "Ingrid goes denim".

(Så typiskt Gunilla tycker Synnöve – dessa historier…)

Hennes mattor har fått mycket uppskattning och designpriser genom åren. Förra året fick hon ELLE-priset för sin mormorsrute-matta som premiärvisades förra året på möbelmässan. 

Man kan nog lugnt påstå att hennes konsekventa arbete med utveckling av nya mattkvaliteter och design har påverkat mattindustrin totalt, inte bara för Kasthall.

Gunilla Lagerhem Ullbergs matta Herbarium, Kasthall

Synnöve och Gunilla känner varandra sedan länge. Det började nog med att Synnöve fick i uppdrag att  göra Kasthalls montrar på mässutställningar. Kasthall skulle börja exportera sina mattor och när Synnöve kopplades in så lockade montrarna till sig mycket folk – arkitekter, journalister. De ställde till med events och happenings. En monter på möbelmässan i Milaonomässan var t ex knallrosa.
Det var nytt att visa mattor i olik kontext så som de ville göra. Kasthalls utställningar blev igenkända på att de alltid hade lite knorr.

Synnöve säger att det är svårt att visa mattor. Det är egentligen svårt att göra utställningar och visa textil överhuvud taget. Kanske det svåraste som finns.

Hon gillade inte alls idén att spänna upp textil på ramar som ansågs rätt så innovativt för ett par år sedan.  Hon opponerade sig mot det och insåg att hennes bakgrund som textilare själv, gjorde att hon ville visa textil på annat sätt. Det finns någonting i böljandet och oändligheten hos textil, det mjuka, det som känns i hjärtat – något som man vill förmedla, säger hon.

Synnöve har jobbat mycket med styling (man kan säga att hon var stylist innan det blev ett yrke) av bilderna för ELLE interiör. Vi pratade lite om hur läget förändrats under senare tid. Ekonomin blir snävare och stora utfallande detaljbilder över hela sidor är t ex snart ett minne blott. Ändå är sverige fortfarande det land i världen som köper flest inredningsmagasin.

Vi pratar om tidningar och magasin, bloggar, instagram och Pinterest. Varken Synnöve eller Gunilla är särskilt flitiga användare av något av det.
Synnöve säger att hon lätt kan känna sig stressad av allt hon ser - det finns ju så mycket bra därute - och över att det kan vara svårt att vara blygsam till sin person. Det räcker inte att bara väldigt skicklig i det man gör - kanske måste man hålla sig framme och synas i alla möjliga och omöjliga sammanhang för att inte glömmas bort i bruset.

Dessutom tar de sociala medierna så mycket tid, tycker de båda som oftast har mer än fullt upp att göra.

När man vill så mycket – hur ska tiden räcka till allt?

Gunilla och Synnöve

Tidigare jobbade här på gatan en Victoria, en Elisabeth och en Katarina. Elisabeth kallade den därför Drottninggatan.
Nu är det bara två Katarinor kvar men idag fick vi besök av två riktiga drottningar:

Sveriges mattdrottning Gunilla Lagerhem Ullberg (Hon kallas det på riktigt! T o m matt-gudinna har hon kallats, men vi försöker hålla oss lite på jorden/mattan här) och Synnöve Mork, som vi funderar över om vi ska kalla Rändernas drottning eller kanske Utställningarnas, eller kanske både och?

Vi pratade mattor, mässor och utställningar och vi fick många goda råd och finfin support. Klicka på deras namn under porträttbilderna så får ni mer utförlig presentation av våra celebra gäster!

 

 

Och så var Stina var med förstås!

Lådöppningsdags

Dags att se vad som fanns i lådorna från Gudrun Sjödén!

Blandade fina kvaliteter i en mängd färger.

Ibland känns det som om vi tagit oss vatten över huvudet när vi tror att vi ska kunna göra matta av allt vi får. Men så börjar vi plocka, rulla, vika, snurra - och så kommer tankarna igång, så kanske ändå ...

Färgsorterat och klart!

Ställs undan så länge i väntan på att det blir dags.

 

Tack till Gudrun Sjödén!

I morse åkte vi och hämtade fem lådor materialspill som de samlat ihop åt oss på Gudrun Sjödéns designavdelning i Årstaberg. Tusen Tack!

Modiwa på Gudrun Sjödéns designkontor hjälpte oss med lådorna