Tillbaka till pepitan

Vi tycker den ser god ut, mattan. 

Som choklad, nougat, smörkola, sockerbitar och kaffe med och utan mjölk.

6-kanter

Vi förbereder material till en ny matta, som ska färgas in i helgen som kommer. Därför gör vi alltså ett litet brejk från vår kära Pepita och testar några idéer på hur vi skulle kunna använda 6-kantsrutan i en matta.

En form som är så vanlig inom patchwork - hur kan vi använda den för att få ett uttryck som funkar för oss, tro?

Inte helt lätt att räkna ut hur vi skulle få till en form i rätt storlek

grå, grå, grå, blå och grå

Vi klippte stora 6-kanter av några kraftiga, filtade ylletröjor. Perfekt tillfälle att få användning för de allra stabbigaste varianterna. Lapparna är rätt fula ihop och uttrycket är raggsocka. När formen på mattan är rund och konventionell i storlek så blir resultatet menlöst.

Vi tog ut dem för att få bättre plats att testa storlek och form.

Fortsättning följer för vi tror att vi har en del idéer kring hur vi ska få till det till slut...

fika och begrunda

blåste lite för mycket här

fika och begrunda

Pepitan på gång

kont-tekniker och tuskaft

Tuskaftsbindningen måste väl vara alla textila teknikers urmoder. Varp möter väft och så bygger man ett tyg. 

Vi har jobbat med tuskaftets utseende på lite olika sätt genom åren, vilket nu har lett fram till att vår senaste matta, Re Rag Rug III, ser ut som den gör.

Katarina E:s väska av vävda ripsband t ex. 

En av flera väskideer som hon gjorde till tidningen Hemslöjden Nr 5/2011. 

Katarina E:s outfit ur boken Do Redo konsten att slakta en tröja, 2004. Den röda väskan på bilden är flätad av filtade ylletröjor, fodrad med ett yllebroderi och med en frans av reflex.

Foto: Valdemar Hansson, från boken Do Redo konsten att slakta en tröja

Här är Katarina B:s kontstickningar t ex, med en yta påminnande om tuskaft eller flätad näverkont.  (Några av dem har varit publicerade med beskrivningar i hennes bok Lust att sticka, 2000.)

Foto: Tove Farkas, Lust att Sticka 

Foto: Tove Farkas,  Lust att Sticka

Katarina B:s väskor av försvarets draglakan av linne och ripsband. Delar ur en serie unika accessoirer som vi tillverkade till Y´s for Living store i Tokyo, 2005. 

Remsväv, av filtade ylletröjor, till en kappa. Olika bredder på remsorna ger en variation i mönstret. 

Samma mönster översatt till en kontstickad tröja och en klänning, dekorerad med ett nät av ripsband.

Re Rag Rug III

Så var vi igång med Re Rag Rug nr III.Vi väver den i ett Pepita-mönster, i remsor sydda av filtade ylletröjor. Färgskalan gav sig själv då vi hade mycket tröjor i en beige-brun skala. Tillsammans med det svarta får mönstret en stringens.

Andras mattor

Äntligen måndag. Förra veckan jobbade vi med andra saker så mattorna blev tvungna att vänta - men idag är vi igång igen. Eftersom inte så mycket nytt har hänt här så visar vi några mattor som andra har gjort istället.

Bertjan Pot / The Duct-taped Carpets, av mattor och tejp

Tejo Remy & Rene VeenHulzen / av filtar

Sophie Aschauer / Killigrew, av båttampar och rep

Fransar från Klippan

Igår kom ett stort paket till dörren, fylld med avklippta stadkanter från Klippans fabrik i Lettland. Det är rester från deras ylleplädstillverkning.

Det är inte direkt självklart vad vi ska kunna få till för en matta av detta...

Hade vi använt vävstol i projektet hade det självklara varit att väva mattor av dem. Något som Lena Bergström (i samarbetet med HV) redan gjort i mattan af Norrland för Klässbols linneväveri. Där har hon tagit tillvara spillet från vävningen av möbeltyget Norrland, också det i egen design. 

Men nu är det ju så att vi inte använder vävstol i Re Rag Rug, så det blir till att klura lite.

Vi började med att färgsortera. Det dammar väldigt mycket så vi höll oss utomhus när det blev uppehåll i höstregnet.

De randiga bitarna känns logiskt att utnyttja på ett sätt där det går att ta tillvara färgfälten.

När man gör kavelfrans får man ju fransar som ser ut ungefär såhär och som man sedan brukar sy ihop sida vid sida för en tjockare frans. Vi testade detsamma med de här bitarna och sydde ihop dem på maskin. 

Det funkade bra och skulle kunna användas både som infällning i sömmar och en hel del annat.

Sen testade vi fingervirkning.

Det gick fort att få upp en tjock och bulkig bit. De tunnare fransarna lämpade sig bäst då de tjocka blev aningen groteska. Skulle nog kunna funka på något sätt.

Vitt funkar alltid men det här provet blev rätt läskigt.

Sen testade vi att sno dem och göra fransiga rep/snoddar. 

Snodden gjorde materialet fylligt och stadigt men det måste finnas bättre sätt att sno och tvinna på än så här. Vi vet att det finns utrustning för repmakeri och att det i princip handlar om roterande krokar. 

Vi tog borrmaskinen och en virknål.

Sedan en fyrfläta

Voilà! I kombination med vitt blev de spräckliga trasorna vackra, särskilt till höstens färger härutanför.