Shibori/färgning

Nu är några av ylletröje-6-kanterna "blockade" och färgade. På så sätt förvillar vi bort det alltför uppenbara ylletröjsutseendet genom att mattan har en designidé som materialet anpassats efter. Tanken är att utnyttja och förstärka formen på lapparna och samtidigt ge dem ett förenande utseende. Vi utnyttjar det välbekanta, typiska lapptäcksutseende som formerna associerar till men ställer det emot ett annat uttryck som samtidigt ska vara avledande.

Varje 6-kant viks och blockas med träblock och skruvtvingar innan de doppas i färgbad. Resultatet blir ett reservagemönster påminnande om ett ögas iris eller en diamantform.

Sydindiska golv

Steget är långt från Telefonplan till södra Indien där Katarina Evans just nu befinner sig för Linums räkning.
Här används mest mycket enkla och små dörrmattor att torka fötterna på eftersom man aldrig brukar gå in i ett hus, eller kontor, med skor. På företag håller dock kulturen på att förändras och det börjar bli mer accepterat av framförallt kontorspersonal att behålla skorna på.
Även om man inte just använder mattor saknas inte viljan eller behovet att dekorera. Den enklaste lilla butik vill att kunderna ska känna sig välkomna och ritar med vanlig krita direkt på gatan. En stor galleria lägger lite större möda på dekorationerna och använder plastblommor, färgad sand, pärlor och små statyetter på det högblanka marmorgovet!

 

Margot och Ulrika på besök

I fredags hade vi besök av våra roliga vänner/ brillianta kollegor Ulrika Mårtensson och Margot Barolo, som genom sitt koncept Brave production producerar och säljer sina gemensamt formgivna produkter.

Eftersom det ingår i vår Re Rag Rug-plan att sätta några av mattidéerna i produktion, så passade vi på att fråga ut dem lite och suga i oss av deras råd och erfarenheter.

Margot Barolo + Ulrika Mårtensson = Brave Production

_

Margot Barolo

Formgivare, utbildad på "en massa konstskolor" och Beckmans Formlinje.  Sedan dess har hon varvat sin egen egen produktion med frilansuppdrag till konstindustrin, t ex Engmo dun, Klässbol, Höganäs, Svenskt Tenn.
Hon har också arbetat med projektledning och designstrategi liksom med sortiment och företagsprofilering, åt t ex Iris Hantverk.  Margot undervisar dessutom på olika designhögskolor och är aktiv i styrelsen för Sveriges Designer. 
Efter många år som formgivare fördjupade Margot sina kunskaper på Konstfacks linje för keramik och glas och tog Masterexamen. Under den här tiden författade hon boken Brave New Production som en del av 'No innocent objects' - ett projekt som övergick till ett fortfarande pågående KU-projekt (Konstnärligt utvecklingsprojekt).

Porcelain bottles av Margot Barolo, med märken
och avtryck av händer som gör varje flaska unik.
Begränsad upplaga.

Ulrika Mårtensson

Formgivare, arkitekt och sedan augusti i år lektor i textildesign på Konstfack. Nyss hemkommen från att varit bosatt i Bryssel i 3 år.
Ulrika ville bli arkitekt sedan barnsben, utbildade sig på "en massa konstskolor"och hamnade sedan på en modeutbildning i Italien. Där upptäckte hon snart att hon inte gillade inte de snabba växlingarna i modebranschen utan återgick till arkitektplanerna via arkitekthögkolan i Lund. Därefter praktik på ett arkitektkontor. -"Men det var inte heller min grej. Killen som jag praktiserade tillsammans med och jag blev t ex helt olika bemötta och vi fick så tydligt helt olika möjligheter. Jag insåg att jag inte stod ut i den här gubbiga arkitektvärlden, här kommer jag att ruttna, aldrig att utvecklas."
Ulrika återgick till textila fältet och började på Konstfacks textillinje. Efter ett par år där fick hon en aha-upplevelse när hon insåg hur hon skulle kunna kombinera de båda grenarna arkitektur och textil, genom att jobba med textila- monumentala akustiklösningar. Akustiken blev ett sätt att 'lura' in textilen i arkitekturen. Som examensarbete formgav hon till slut de vävda ljudabsorbenterna Stiller (varav Katarina Evans vävde en!).
Flera gånger senare har Ulrika samarbetat med HV:s ateljéer, bl a i samband med lösningen till en textil, flexibel akustiklösning för Rotundan på Operan i Stockholm.
Hon har också jobbat med materialutveckling på Snowcrash och med frilansuppdrag för bl a Ludvig Svensson.
Hon gör ungefär ett utsmyckningsprojekt per år med textil i stor skala.

Sound shell av Ulrika Mårtensson. 

Ljudabsorberande objekt, Guldsyrsan, Berns 2008

Under de egna studieåren beskriver både M och U sig själva som skitjobbiga studenter.
De var vetgiriga, envisa och accepterade aldrig bara det som bjöds utan ville alltid ha mer.
Nu undervisar de båda två (U som lektor på Konstfack och M bl a som kursansvarig för kursen Recycle design på Högskolan i Eskilstuna).
De medger att det ibland kan vara jobbigt att möta sig själva bland eleverna.

M och U träffades första gången när de båda var engagerade i projektet Nytt Svenskt Tenn, i samband med Svenskt Tenns 80-års jubileum 2005. De gjorde några resor ihop, delade sedan ateljé och började alltmer att jobba ihop med olika uppdrag.

De längtade efter ett sammanhang att verka i, en plattform, ett universum där de själva satte ramarna. Idag producerar de sina gemensamma produkter under namnet Brave Production.  

De för ett ständigt pågående samtal. De diskuterar hela tiden, åsikter, utbildning, branschen...  De peppar varandra ibland till total hybris för att dagen efter ifrågasätta allt (U säger att det är M som har rollen att ta ned dem på jorden igen).
De kompletterar varandra bra. U står för det tekniskt textila och det storskaliga. M är produktorienterad och kan bygga helheter av många komponenter.
Ett prestigelöst förhållningssätt i arbetet är en förutsättning, slutprodukten är det viktiga, inte vem som har gjort vad.

Det har tagit dem många år och många resor för att hitta de rätta producenterna och de bästa materialleverantörerna där allt funkar. De har prövat sig fram i många länder, även Sverige. Efter deras erfarenheter anser de att det inte finns någon som helst anledning att producera i Sverige idag: misskötta avtal, föråldrat gubbvälde, arrogans, långa leveranstider och sämre kvalitet av de hittat på annat håll. Och så är provframtagning oerhört kostsamt här, vilket begränsar möjligheterna till kreativ produktutveckling.

Förklaringen ligger till stor del i de senaste årens täta lågkonjunkturer, då den svenska konstindustrin skalat ner och förlorat kompetent personal. När konjunkturen vänt har man inte återanställt. Färre personer skall då utföra samma mängd arbete på samma tid som tidigare och vid ev nyanställning satsar man sällan på erfarenhet. Detta leder förstås till en utarmning av kompetens.
Vi diskuterade en stund vår gemensamma upplevelse av stora delar av vårt samhälle idag genomsyras av ett kunskapsförakt. 

Brave productions stickade produkter produceras i Litauen och Estland. U och M säger att det är slående hur många starka kvinnliga chefer och företagsledare de mött där. Unga, kvalitetsmedvetna, välutbildade kvinnor och driver moderna rena fabriker. I produktionen arbetar många medelålders och äldre kvinnor med erfarenhet vilket också erbjuder en arbetsmarknad som vi saknar i Sverige.

___________________________________________

Och så liten frågestund med matt-tema:

Vad har ni själva på golvet hemma?

M: En orientalisk matta som jag fått av Ulrika (U: jag fick ett soffbord som M gjort för Svenskt Tenn i utbyte!), en handvävd ullmatta som min fd svärmor vävt och några trasmattor.

U: Vi reser mycket och då brukar vi köpa mattor, mest knutna. Vi har också väldigt många trasmattor men de har hamnat på landet. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt... Min mans mamma har vävt en matta som jag älskar, den är så använd och sliten och blekt att den nästan är vit. Den är platt som om den vore manglad, helt kompakt.

Någon matta ni saknar?
M: Jag saknar en jättestor trasmatta. Jag gillar trasmattor men de behöver inte vara traditionella. De får gärna var mönstrade och uppdaterade på något sätt. (-Heja M!)

U: Ja, en stor och mjuk, lite tung så att den ligger bra på golvet och är skön att sitta på. Hur den ska se ut vet jag inte.

Vilken funktion fyller mattor för er?
M+U: De ramar in, döljer fula golv, skapar rörelse och det är viktigt med mysighet. De är färgpaletten i ett hem och samlar oss där vi skall vara, ungefär som eldstaden samlar. Det är fint när saker har en historia med sig. Kanske minnen från en resa eller plats. Eller som med en handvävd trasmatta av gamla tyger som också får en emotionell funktion.

M: Jag är extremt känslig för golv och nu bor jag i en lägenhet med ful parkett som gör att jag skulle vilja täcka golven helt medmattor.
U: Jag gillar att sitta på golvet och göra saker, så de ska vara tjocka.

Handlar ni second hand?

Båda säger att de är livsfarliga (!) på att shoppa när de är på resa, både second hand och annat. (Mest porslin, tyger, vi tävlar om vem som är värst!)

M: Förut köpte jag nästan bara second hand. Nu köper jag mest saker som någon jag känner har gjort.
U: Jag är ett riktigt loppisfreak och gjorde ett av mina bästa fynd redan när jag var 7 år och fyndade en stor bålskål som jag fortfarande har kvar.

Vad gör ni nu?

Vi utvecklar Brave Productions och det konceptet som innefattar all vår gemensamma produktion.

U är lektor på Konstfack sedan augusti och arbetar med en utsmyckning till patologen på St. Görans sjukhus här i Stockholm.

M utvecklar Rörstrands porslinsklassiker Swedish Grace (i originaldesign av Louise Adelborg 1930)

Vad gör ni år 2015?

Vi vill växa så mycket att vi får en frihet att göra det vi verkligen vill. Vi kommer att hålla till i en Östermalmsvåning (eller utanför stan, för vi kommer att behöva mycket plats!), med väggpaneler och stora rum. Där ska vi ha en stor verkstad med plats för ständiga experiment och samtal. Bli våra egna mecenater och göra vad vi kan för att få igång en offentlig diskussion om vad textil kan vara.

Made in ...

Alla tröjor vi sätter saxen i har etiketter av alla de slag; märken, materialkomposition, tvättråd. Ibland men inte alltid står var de är gjorda; Made in China, Made in India, Made in Bangladesh, Made in Portugal, Made in Sweden osv
Men vad betyder det? Säkerligen var plagget är sytt men inte så mycket mer än så. Det som slår oss nu när vi är så nära materialet och klipper bort alla små lappar med texter är förstås var själva råmaterialet kommer från. Har bomullen i T-tröjan som är Made in Bangladesh odlats i Bangladesh?

Troligtvis inte. Nästan 80 % av bomullsproduktionen i världen kommer från Indien, Kina, Uzbekistan, Brasilien och Pakistan. Men bomullen är en vara som sedan ingår i en rad invecklade och långa leverantörs- och transportkedjor; odling, beredning, textilproduktion (färgning, tvättning, sömnad) och det är det svårt att kartlägga kedjorna.

Det finns mycket att läsa i ämnet men här är några länkar till att börja med:

Fair Fashion? Världskulturmuseet utställningsfakta

swedwatch

naturskyddsforeningen

Etiketter

Tvättråd och labels är ofta väldigt fina med invävda jacquardbokstäver i olika storlekar och typsnitt. Naturligtvis spar vi dem vi klipper bort från tröjorna vi använder. 

T ex kan man göra halsband av dem. 

Ett av Katarina B:s halsband skänktes till en auktion i våras, arrangerad vid lanseringen av boken Nyfixat (Norstedts). Initiativtagare var bokens huvudförfattare Ann Sjöstedt och Marit G Engstedt.  Intäkterna från auktionen gick till Myrornas verksamhet.

Under en auktion där saker säljs till högsbjudande börjar man fundera på ett sånt här halsbands ekonomiska värde. Om smycket är tillverkat av labels från exklusiva märkeskläder eller från lågpriskedjor - hur påverkar det priset? 

5,85 m

Så lång blev Re Rag Rug III när det sista "tuskafts- inslaget" kom på plats.  Färdigvävt!

Fyra meter pepita

Den börjar tona ner i mörkare brunt nu. Re Rag Rug III kommer att bli lång och redan är den för lång för att få plats utrullad på golvet därinne. Toningen i de bruna färgtonerna som blir allt mörkare förstärker perspektivet på ett bra sätt. Vi behöver fler svarta ylletröjor!

Tillbaka till pepitan

Vi tycker den ser god ut, mattan. 

Som choklad, nougat, smörkola, sockerbitar och kaffe med och utan mjölk.

6-kanter

Vi förbereder material till en ny matta, som ska färgas in i helgen som kommer. Därför gör vi alltså ett litet brejk från vår kära Pepita och testar några idéer på hur vi skulle kunna använda 6-kantsrutan i en matta.

En form som är så vanlig inom patchwork - hur kan vi använda den för att få ett uttryck som funkar för oss, tro?

Inte helt lätt att räkna ut hur vi skulle få till en form i rätt storlek

grå, grå, grå, blå och grå

Vi klippte stora 6-kanter av några kraftiga, filtade ylletröjor. Perfekt tillfälle att få användning för de allra stabbigaste varianterna. Lapparna är rätt fula ihop och uttrycket är raggsocka. När formen på mattan är rund och konventionell i storlek så blir resultatet menlöst.

Vi tog ut dem för att få bättre plats att testa storlek och form.

Fortsättning följer för vi tror att vi har en del idéer kring hur vi ska få till det till slut...

fika och begrunda

blåste lite för mycket här

fika och begrunda

Pepitan på gång

kont-tekniker och tuskaft

Tuskaftsbindningen måste väl vara alla textila teknikers urmoder. Varp möter väft och så bygger man ett tyg. 

Vi har jobbat med tuskaftets utseende på lite olika sätt genom åren, vilket nu har lett fram till att vår senaste matta, Re Rag Rug III, ser ut som den gör.

Katarina E:s väska av vävda ripsband t ex. 

En av flera väskideer som hon gjorde till tidningen Hemslöjden Nr 5/2011. 

Katarina E:s outfit ur boken Do Redo konsten att slakta en tröja, 2004. Den röda väskan på bilden är flätad av filtade ylletröjor, fodrad med ett yllebroderi och med en frans av reflex.

Foto: Valdemar Hansson, från boken Do Redo konsten att slakta en tröja

Här är Katarina B:s kontstickningar t ex, med en yta påminnande om tuskaft eller flätad näverkont.  (Några av dem har varit publicerade med beskrivningar i hennes bok Lust att sticka, 2000.)

Foto: Tove Farkas, Lust att Sticka 

Foto: Tove Farkas,  Lust att Sticka

Katarina B:s väskor av försvarets draglakan av linne och ripsband. Delar ur en serie unika accessoirer som vi tillverkade till Y´s for Living store i Tokyo, 2005. 

Remsväv, av filtade ylletröjor, till en kappa. Olika bredder på remsorna ger en variation i mönstret. 

Samma mönster översatt till en kontstickad tröja och en klänning, dekorerad med ett nät av ripsband.