Dilemman vid reproduktion

Re Rag Rug är ett design- och hantverksprojekt där vi utvecklar nya uttryck för trasmattor genom att sätta textila tekniker i ny funktion och kontext. 

Under ett år experimenterar vi med syftet att hitta nya möjliga tillverkningsmetoder av mattor, för att i större skala förädla och ta tillvara material som annars skulle kasseras. Slutprodukten skall ha en hög kvalitet och tillverkas på ett hållbart sätt. 

Genom design- och produktutveckling tillsammans med industrin vill vi undersöka hur/om det går att åstadkomma en kontinuerlig produktion av mattor av återbruk och spillmaterial. Se vilka skillnader i uttryck vi måste acceptera och vilka fördelar det eventuellt finns i kompromisser när ett hantverk ska (re-)produceras. 

Utifrån en prototyp, av Re Rag Rug II, där vi haft en mängd färgtoner att arbeta med har vi nu fått ett första prov på en variant. Tanken var att den i sin tur skulle vara reproducerbar.

Vi var på plats i Indien för att söka material och välja färgerna för den nya mattan så att den skulle bli så lik originalet som möjligt. Vi köpte överskottsmaterial från trikåindustrin i Tirupur i de färger som fanns, som var så lika originalmattans bastoner som möjligt. Genom "knippen" av blandningar av flera färger i samma fläta försökte vi sedan få fram liv i mönsterpartierna. Allt prövades fram på plats tillsammans med Jothi och Chitra, som ville pröva att göra mattan.

Det lyckade riktigt bra men vi kommer att behöva arbeta om den lite. Ett parti har vi redan klippt bort eftersom färgkombinationen just där inte blev så lyckad. 

Den fråga vi ställer oss är vad vi kan förvänta oss av nästa beställning, framförallt vad det gäller färg.

En skridning i färgton kan helt ta död på uttrycket men nästa gång kanske det gäller ett annat mönsterparti.

Om man inte kan kontrollera designen till 100%, var drar man gränsen för vad som går att acceptera i variation? 

Går det ö. h. t. att acceptera variationer i design och kvalitet när man arbetar med material där tillgången är föränderlig? 

Re Rag Rug is an experimental design- and crafts project where we reinvent the rag rug by using textile techinques in a new context.

During twelve months we are creating twelve unique rugs in twelve different techniques. 

The material is discarded clothes and waste from the textile industry.

We want to  find new production methods for rags, and in a larger scale refine and explore ways of using materials that would otherwise be discarded.

The end product should of high quality and be produced in a sustainable way.

By working with design and product development in together with the industry we want to se if it is possible to achieve a continuos production of rugs using waste and recycled materials. 

We want to find out which differences in design we would have to accept and if there are advantages in compromising when a unique piece is to be (re-)produced.

With the prototype, of Re Rag Rug II,  we had a variety of shaed to work with. When reproducing the simplified version we had to select a number of shades available on the market to make it as true to the original as possible. The idea was that this new prototype should be reproducable.

We already know that we need to re-work the design a little but it is clear that the selection of color is crucial to the design.  One section has already been removed because the color combination was not succesful.

The question of the day is what to expect of the next order mainly when it comes to color continuation. Shade differences can completely 'kill' the overall design. 

If it not possible to control the design to 100%, where does one draw the line for acceptance in variations? 

Is it at all possible to accept variations in design and quality when working with materials that are always changing?