Ulf Edberg

Ulf Edberg är konstnär och curator/konstintendent på Örnsköldsviks Konsthall och Museum, etnolog och konstvetare. Ulf och Katarina Evans gick en 1-årig väv- och konstsömnadsutbildnining på HV Skola i slutet av 80-talet. 

Du är medlem i FAS (Fiber Art Sweden) och arbetar med både broderi och stickning?

- Ja, både och. Men broderiet har legat mig varmast om hjärtat sedan HV-tiden. När jag broderar känner jag mig fri och kan uttrycka det jag vill.
Mest gör jag broderade objekt. Jag har just avslutat ett verk till en broderiutställning på Jamtli Länsmuseum, en vårsalong där allmänheten kan söka in med bidrag och ställa ut tillsammans med inbjudna konstnärer. Utställningen öppnar den 9 februari.

På museet (Örnsköldsviks Konsthall) har jag infört textiltisdagar. Jämna veckor är det stickning på programmet och udda veckor broderi (två stickor - jämnt tal, jämn vecka. En nål - udda tal, udda vecka ... Lätt att komma ihåg)

På Sticktisdagarna är 'Brukset' i fokus (Ulf menar bruksföremål, dvs plagg och användbara grejer framför konstnärliga projekt). Jag befinner mig i ett sammanhang där jag försöker få människor att tänka annorlunda och har säkert 400 000 påbörjade tröjor där jag visar hur man kan göra. 

Eftersom jag inte har någon skam i kroppen ber jag dessutom alltid mina stickdamer att ge allt överblivet 'skräp' till mig - Ditt skräp är mitt guld! Jag tar emot allt - syntetgarner, vävgarner ...  Allt garn har en dröm om att bli stickat och jag uppfyller denna dröm, som ett garnets moder Teresa.
Vilka är det som kommer till textiltisdagarna?
- Det är alla möjliga och här bjuds man in till att arbeta i gemenskap. Det kostar inget så vem som helst kan komma dit, ensamna eller i grupp. Alltid hittar vi på något. 
 Häromdagen kom t ex några ensamkommande flyktingflickor med en handledare. De hade inte fångat svenskan ännu men vi kunde ändå mötas i någon slags lust för materialet och att ha något för händerna.

Har du rest mycket? 
- Nja inte så mycket - men jag var i Mongoliet på ett konstnärligt utbyte för några år sedan och stannade där i 1.5 månader. Vi bodde delvis i ett miljonprojektområde som de flesta hatade, det var inget ställe för dem som hade önskat att bo på hotell precis. Men vi fick ju låna lägenheter av människor som bodde där och jag älskade det! 

- Vi tillbringade också tid på stäppen Undur Ulan, där vi bodde i ger (jurta). Jag hade med mig garn som jag färgade på plats av växter jag plockade. Av garnet började jag sticka långa bandage. 
Vi som reste ställde sedan ut våra verk på Konstmuseet Sana Bazar i Ulan Bator. 

- Jag tog alltid med mig ett handarbete när vi var ute på stan. Handarbete är kontaktskapande på ett ofarligt sätt. Återigen var handen språket när jag inte kunde tala med dem jag träffade. Vi kunde kommunicera genom att visa varandra olika handarbetsmetoder, tipsa och bekräfta varandra.

Stickade bandage (detalj) av Ulf Edberg

 Under den dag som Ulf satt hos oss och stickade sjal så berättade han många fler historier som vi tyvärr inte kunde teckna ner eftersom vi måste jobba färdigt vår matta samtidigt. Bl a berättade han när han som liten och hur hans far ställde om gräsklipparen så att den klippte snett och sedan klippte gräsmattorna därhemma i konstfyllda mönster. Hur han sydde kläder till sin nyfödda av tyger från Katja of Sweden på Verkstad för alla på Norrtullsgatan då det begav sig, vilket ledde till att han under en tid jobbade där, i textilverkstan.  Lite minnen från hans jobb på Skansen. Vi fick veta hur man planterar en solrospyramid, det pratades MU-avtal (medverkans- och utställningsersättningar till konstnärer) och hur några gamla skänkta madrassöverdrag gick åt till grodsömnad. 

 Och så berättade han den vidriga historien om hur han under en period levde under dödshot för att ha tagit utställningen Ecce Homo av Elisabeth Ohlson Wallin till konsthallen i Örnsköldsvik. I Yttrandefrihets- Sverige. I modern tid. 

 Mål och förebilder?
- Jag växte upp med min mormors filosofi: - Finns det inte så får man väl göra det!
Vill du ha ett garn som består av gamla kassettband så lär dig då att spinna. Det försöker vi förmedla vidare till våra barn och barnbarn. 

- En annan ledstjärna för mig är discodiva och en stor filosof - Grace Jones.

På frågan om hur hon ser på att uppfattas som självupptagen svarade hon '…Det är klart att jag måste se mig själv som mitt universums centrum. Hur skulle det se ut om jag hade dig som universums centrum?". 

Om mina planeter kretsar kring mig och dina planeter kretsar kring dig så kan vi mötas. Om mitt universum skulle kretsa kring t ex Jenny Persson så blir det väldigt svårt för oss två att mötas.

Vi måste prata mattor - Vad har du på golvet hemma?

- Vi har gamla trasmattor, en Pappelinamatta vävd i en teknik som ger den mer volym, än de vanliga i tuskaft. Det måste vara mera volym framför diskbänken i köket så att det är mjukt för fötterna att stå där...

 Sedan har vi ränt på loppisar och köpt knutna mattor. Den finaste jag hittat var en matta som används till hundfilt, som köpte jag för tio kronor. Jag är alltid på jakt efter jättestora orientaliska mattor, tycker inte att det är skönt att gå på nakna golv. Jag ser mattan som en möbel och tycker att det är lättare att sitta på golvet att jobba än vid ett bord. 

 Vi har en HAY matta med tovade kulor men trådarna brast efter kort tid, men halva mattan ligger nu under sängen så det syns inte. Och så har vi förstås en handvävd yllematta från min svärmor. 

Vad gör du nu? 

- Jag håller på med en orange sjal som sedan ska få en bred bård av en annan färg runtom. Garnet är från Olsson Hemslöjd där de sålde mycket smörknivar och sånt. En gång reade de ut rullar i flera färger av det här spräckliga 70-talsgarnet och jag köpte förstås allt. Och nu ville det bli stickat ...

Vad gör du om två år?

- Jag har inte tänkt så långt. Det senaste året har kretsat kring att man levt sina barns liv och sett till att det blir bra för dem. Jag håller nog på med det jag gör nu men jag kanske är bättre på det.

It´s new, broderi av Ulf Edberg