hemåt igen

På väg hemåt.  Intensiva dagar har det varit och en fin resa.

Nu ska vi vila litegrann för på måndag sätter vi igång med full fart - ihop med två nya praktikanter!

kokosnötsförfriskningar

Elna Evensen

Elna Evensen

Vi är på besök hemma hos Elna Evensen i Tirupur, en textilstad i Tamil Nadu i södra Indien, där hon bott och arbetat de senaste 20 åren. Sedan 1993 har hon varit anställd av Linum som sömnads- och kvalitetsansvarig for produktionen.

Elna är från Skjervöy i nordligaste Norge och utbildade sig inom kjol och dräkt på en yrkesskola i Alta, sedan en längre utbildning inom sömnad och mönsterkonstruktion. Hon har arbetat som skräddare, mönsterkonstruktör och har även undervisat i dessa ämnen.

Då syr du förstas alla dina kläder själv?

- Jag har sytt mina egna klæder sedan jag var 12 år. Alldeles nyligen hittade jag några gamla plagg på vinden som min mamma sparat och märkt ' sytt av Elna'. Jag älskar att sy och har ett syrum i min lägenhet även om jag har en hel fabrik att tillgå!

Om Elna sysslat med idrott skulle hon säkert ha ägnat sig åt någon extremsport. Nu är hennes passion textil, hantverk och sömnad. Hon behöver varken äta eller sova när hon har fått en idé, tanken måste bara förverkligas och händerna är hennes redskap. 

Berätta hur du hamnade i Tirupur?

- Jag arbetade frilans som mönsterkonstruktör och modellskräddare i Lillesand i Norge och hade uppdrag för bl a Turi Form. Linum producerade vid den tiden hennes kollektioner och hon visste att SvenKempe letade efter någon som kunde utveckla syfabriken hos Emperor Textiles i Indien. 

Vi möttes på huvudkontoret i Uppsala och när jag åkte hem till Norge gav Sven mig ett kuvert att öppna först när jag kommit hem. I kuvertet låg en biljett till Indien och jag reste hit för första gången 1993, helt själv för att se vad arbetet innebar. Jag hade inte rest mycket alls och jag blev helt förälskad i landet! Naturligtvis tog jag jobbet!

Tre fabriker skulle samordnas och jag fick fria händer av A. Palniswamy som äger Emperor att bygga upp strukturen. Skräddarna skulle lära sig sy produkter som skulle hålla europeisk standard. Den kvalitet Linum är känd för idag. 
Det handlade om så enkla saker som att lära sig vikten av att följa en trådrak, riktningar av varp och väft, sy fint, med tråd som håller och att hitta leverantörer av blixtlås som fungerar. Kvalitet är något jag predikat i alla led, från tillskärare till skräddare och från kvalitetskontrollanter till de som slutligen packar produkterna. Det finns inga genvägar till bra kvalitet.

Hur kommunicerar man med människor som inte pratar ens eget språk?

-  Händerna talar och ögonen talar.  Jag ar skräddare. ‘I am a tailor'. Det säger jag till alla jag möter och arbetar med. Det gör att jag får direkt kontakt med skräddarna på fabrikerna, jag kan deras jobb och de vet att jag kan arbeta, inte bara bestämma.

Det låter hektiskt?!

- Ja det är intensivt och vissa saker inte alltid så lätta om hemma. Vi tar för givet att strömmen skall fungera 24 timmar om dygnet, att hoppa pa en buss till for att handla. I Indien det ett styr med ALLT. 

Jag reser hem till Norge på somrarna två månader, njuter av midnattssolen, andas frisk luften och fyller på batteriet. Jag har förstås en syateljé där också. Att stå vid klippbordet, sitta vid symaskinen,  experimentera och lösa tekniska problem är  mitt sätt att varva ned och få tid att tänka, meditation helt enkelt. Jag har också en liten butik där jag säljer en del textilt hantverk bla tovade ullmattor med broderier från Kashmir. Vid fyra tillfällen har jag rest dit och det är en otrolig plats.

Du har på dessa år nästan blivit halvindisk. 
Vad är det som är så speciellt med Indien?
- Jag tror att jag bott här i ett tidigare liv. Jag trivs hemma i Norge men alltid känt att jag inte riktigt passar in. I Indien känner jag mig bara så hemma. 
Jag möter människor på gatan och det säger bara PANG! Kulturen, kläderna, maten, all energi och fart, att det aldrig står stilla. Allt är möjligt även om det verkar omöjligt. Jag har rest runt mycket i Indien och det finns så många fler platser att utforska.

Folket är fantastiska,varma och spontana. 

Och så jag träffat människor som har träffat Gandhi. 
- Tänk! 

Snabbvisit hos Alpha

Sista dagen i Indien och vi har lämnat Tirupur för Delhi och Noida där vi besöker Anu i showroomet på Alpha Corporation. De hjälper oss att tillverka de handstickade plädarna Squeeze Me Hold Me. 

Plädarna handstickas av kvinnor i staden Ludhiana men de vill inte så gärna vill vara med på bild. Nästa gång vi reser hit ser vi fram emot att göra en tur till dit för att träffa dem och hitta ett annat sätt att presentera.

Alpha Corporation specialitet är handvävning av främst plädar. De tillverkar många vackra plädar i alla möjliga ullmaterial och tekniker. Rajnish Behal som äger företaget är en entusiastisk textilproducent som tycker verkligen tycker om att utveckla tekniker vilket gör det extra roligt för oss att samarbeta med dem.

vi prövar oss fram

och restaurangen heter:

inventerar vårt eget spill

Tillbaka på stickfabriken

För ett år sedan var vi på besök på stickfabriken Excel Deals och blev imponerade över hur fint det var. Solcellspaneler, luftkonditionering och luftiga lokaler, trevlig matsal och miljö. Nu är det roligt att vara här igen.

Det har varit några tuffa år för all textilindustri här i Indien och många fabriker har fått lägga ner pga minskad efterfrågan, högre bomullspriser och den allmänt svajiga ekonomin i världen. 

Fabrikens ägare Raju berättar om hur tufft det är  idag att tillmötesgå alla olika kunders krav på olika typer av certifikat och regelverk. Hans egen produktion är numera också GOTS certifierad (förutom SA 1800 och Oeko Tex) och han berättar att många länders standarder och märkningar handlar egentligen om samma sak fast certifikaten har olika namn. Det är fabriken som står för kostnaderna för certifikaten.

Det ställs bl a krav från beställarna på hur många timmar som de som arbetar i fabriken som mest får arbeta i veckan. Något som ska skydda de anställda från orimliga anställningsförhållanden. Men baksidan av detta är för Raju att de anställda i så fall lämnar fabriken för att söka sig någon annanstans, där de själva får bestämma hur mycket de jobbar. 

Industristaden Tirupur har ca en halv miljon fasta invånare och kan vid perioder ha upp till 1 milj människor som kommer hit utifrån för att arbeta. När de väl är här vill de arbeta så mycket som möjligt för att tjäna ihop så mycket pengar som de kan. De kan var och en ha många att försörja på annat håll, eller så jobbar de hårt i perioder. För dem är begränsad arbetstid ett hinder i stället för ett stöd. 

Många beställare vill sedan jobba med Excel Deals för att de har certifikaten men de vill ofta inte betala det högre priset för de extra kostnader och konsekvenser det för med sig.

Raju har kommit fram till, liksom allt flera med honom verkar göra, att det är bättre att satsa på en bra, fokuserad, hållbar produktion av hög kvalitet i stället för att "göra allt" och vara halvbra på mycket. Att göra samma sak som alla andra leder till slut till att det enda man konkurrerar om är lägsta pris och högsta press på de anställda. Så vill han inte arbeta.

Raju och kollegan Matthew är nyfikna på nya stickidéer och säger aldrig att något är omöjligt innan de har prövat. Därför gick de genast igång på den idé vi hade med oss om att försöka sticka med trikåtrasor i stickmaskin. Vi visade hur vi genom att dra i det klippta materialet fick det såpass starkt och slätt att det borde fungera. 

En av de skickligaste stickarna testade direkt och resultatet känns mycket lovande. 

Radju vet hur närmaste halvårets order ser ut och därför vet vi vilka kvaliteter och färger som kommer att generera produktionsöverskott och klipprester härifrån. Alla var upprymda och vi tackade varandra ömsesidigt för att vi alla har fått något nytt att tänka vidare på ... 

stadkantsmöte på vävfabriken

Vi har experimenterat lite med stadkanter från vävstolarna hos Emperor Textiles och har fått några idéer. Nu hade vi möte med dem igen för att se hur vi skulle kunna ta det vidare.

På kontoret visade Karthikeyan och Krishnaraj oss tygprover på återvunnen polyester, tillverkad av pet-flaskor, som de jobbar med att kvalitetsutveckla.

Vi börjar fläta

Ny flätad matta på gång

Vi har börjat på en ny flätad matta tillsammans, en gångmatta den här gången.

Den kommer förhoppningsvis att finnas i tre färgställningar direkt och ha en annorlunda frans än Kasuri.

 

 

nya idéer - uppstart

One way street

En skakig och dammig väg leder till överskottsmarknaden och slutar med tvärstop.

A bumpy and dusty road leads to the fabric excess market and ends with a full stop.

Här ska vi jobba

En dag i Helsingfors

Vi mellanlandade i Finland på vår väg till Indien och hade en hel dag i Helsingfors innan flyget till New Delhi.

Sedan tidigare känner vi också Marina Touminen och Janne Vuorenpää som driver företaget Textil Kompani. De är bl a agenter för Linum i Finland men just idag hade de bjudit in Jutta Ylä-Mononen som är chefredaktör på inredningstidningen Koti Ja Keittio, för att skriva en artikel om Re Rag Rug i deras nästa nummer

HV

Idag föreläste vi på HV Skola på Djurgården. Alla skolans linjer hade en gemensam temadag om hållbarhet och vi berättade om Re Rag Rug.

 Roligt med en så entusiastisk och textilintresserad publik!

Och så var det fint att träffa både Klara och Lucie som är elever på skolan och som i höstas praktiserade och hjälpte oss med mattorna i ateljen. Klara vara dessutom med ett varv till under utställningen på Färgfabriken, där hon hjälpte till med allt från att måla till att vara extra värdinna på vernissagen.

Klara

Lucie

Elever på den nystartade stickutbildningen på HV, med huvudlärare Karin Kahnlund i mitten