Elna Evensen

Elna Evensen

Vi är på besök hemma hos Elna Evensen i Tirupur, en textilstad i Tamil Nadu i södra Indien, där hon bott och arbetat de senaste 20 åren. Sedan 1993 har hon varit anställd av Linum som sömnads- och kvalitetsansvarig for produktionen.

Elna är från Skjervöy i nordligaste Norge och utbildade sig inom kjol och dräkt på en yrkesskola i Alta, sedan en längre utbildning inom sömnad och mönsterkonstruktion. Hon har arbetat som skräddare, mönsterkonstruktör och har även undervisat i dessa ämnen.

Då syr du förstas alla dina kläder själv?

- Jag har sytt mina egna klæder sedan jag var 12 år. Alldeles nyligen hittade jag några gamla plagg på vinden som min mamma sparat och märkt ' sytt av Elna'. Jag älskar att sy och har ett syrum i min lägenhet även om jag har en hel fabrik att tillgå!

Om Elna sysslat med idrott skulle hon säkert ha ägnat sig åt någon extremsport. Nu är hennes passion textil, hantverk och sömnad. Hon behöver varken äta eller sova när hon har fått en idé, tanken måste bara förverkligas och händerna är hennes redskap. 

Berätta hur du hamnade i Tirupur?

- Jag arbetade frilans som mönsterkonstruktör och modellskräddare i Lillesand i Norge och hade uppdrag för bl a Turi Form. Linum producerade vid den tiden hennes kollektioner och hon visste att SvenKempe letade efter någon som kunde utveckla syfabriken hos Emperor Textiles i Indien. 

Vi möttes på huvudkontoret i Uppsala och när jag åkte hem till Norge gav Sven mig ett kuvert att öppna först när jag kommit hem. I kuvertet låg en biljett till Indien och jag reste hit för första gången 1993, helt själv för att se vad arbetet innebar. Jag hade inte rest mycket alls och jag blev helt förälskad i landet! Naturligtvis tog jag jobbet!

Tre fabriker skulle samordnas och jag fick fria händer av A. Palniswamy som äger Emperor att bygga upp strukturen. Skräddarna skulle lära sig sy produkter som skulle hålla europeisk standard. Den kvalitet Linum är känd för idag. 
Det handlade om så enkla saker som att lära sig vikten av att följa en trådrak, riktningar av varp och väft, sy fint, med tråd som håller och att hitta leverantörer av blixtlås som fungerar. Kvalitet är något jag predikat i alla led, från tillskärare till skräddare och från kvalitetskontrollanter till de som slutligen packar produkterna. Det finns inga genvägar till bra kvalitet.

Hur kommunicerar man med människor som inte pratar ens eget språk?

-  Händerna talar och ögonen talar.  Jag ar skräddare. ‘I am a tailor'. Det säger jag till alla jag möter och arbetar med. Det gör att jag får direkt kontakt med skräddarna på fabrikerna, jag kan deras jobb och de vet att jag kan arbeta, inte bara bestämma.

Det låter hektiskt?!

- Ja det är intensivt och vissa saker inte alltid så lätta om hemma. Vi tar för givet att strömmen skall fungera 24 timmar om dygnet, att hoppa pa en buss till for att handla. I Indien det ett styr med ALLT. 

Jag reser hem till Norge på somrarna två månader, njuter av midnattssolen, andas frisk luften och fyller på batteriet. Jag har förstås en syateljé där också. Att stå vid klippbordet, sitta vid symaskinen,  experimentera och lösa tekniska problem är  mitt sätt att varva ned och få tid att tänka, meditation helt enkelt. Jag har också en liten butik där jag säljer en del textilt hantverk bla tovade ullmattor med broderier från Kashmir. Vid fyra tillfällen har jag rest dit och det är en otrolig plats.

Du har på dessa år nästan blivit halvindisk. 
Vad är det som är så speciellt med Indien?
- Jag tror att jag bott här i ett tidigare liv. Jag trivs hemma i Norge men alltid känt att jag inte riktigt passar in. I Indien känner jag mig bara så hemma. 
Jag möter människor på gatan och det säger bara PANG! Kulturen, kläderna, maten, all energi och fart, att det aldrig står stilla. Allt är möjligt även om det verkar omöjligt. Jag har rest runt mycket i Indien och det finns så många fler platser att utforska.

Folket är fantastiska,varma och spontana. 

Och så jag träffat människor som har träffat Gandhi. 
- Tänk!